Från Uufvudstaden. Jernvoägens dragando öfver Djurgården har nu blifvit i fråga satt. I anledning af Stockholms—Vesterås—Bergslagens jernvägsaktiebolags ansökning om tillstånd att anlägga en jernbana med samma spårvidd som statsbanornas från Karlberg till Ladugårdslandsviken i närheten af k. skogsinstitatet med vidare utgrening längs vestligaste delen af Djurgården har nemligen vederbörande embetsmyndighets öfver Djurgården utlåtande blifvit infordrad, och då öfverintendenten varit förhindrad att fullgöra det meddelade uppdraget, har Djurgårdsintendenten i stället sig yttrat. Denne anser stora olägenheter skola för Djurgården uppstå genom denna jernvägsbyggnad, som till öfver 13,000 fot af sin längd skulle gå öfver Djurgårdens område. Den komme nemligen, yttrarbemälde intendent, att afskära sex allmänt begag nade, af intendenten uppgifna körvägar. Den delaf drottniog Kristinas väg, som sträckte sig utefter den tillämnade och redan påbörjade kasernbyggnaden för Svea artilleriregemente, skulle helt och hållet upptagas af jernvägen; genom densamma skulle utrymmet å Ladugårdsgärdet inskränkas för anställande af vapenöfningar derstädes, åtskilliga innehasvare af lägenheter å Djurgården skulle i mer eller mindre mån blifva rubbade i rättigheten att bruka och besitta till dem för konungens lifstid upplåten mark. Vidare antager han, att det blefve nödigt att åtskilliga statens byggnader vid laboratorium och galervarfvet behöfde borttagas. Då rikets åren 1809 och 1810 församlade ständer förordnat, att Djurgården bör förblifva under K. M:ts enskilda disposition, hemställer intendenten, att, för den händelse jernvägen komme att förläggas å Djurgårdens område, ersättning skall af jernvågsbolaget lemnas för den förlust i minskad böslotter, bete m. m., som genom jernvägen förorsakades Djurgården. Riksmarskalksembetet har jemväl instämt i den åsigt, att många olägenheter skulle uppstå, om jernväg droges öfver Djurgårdens område, samt säster särskild uppmärksamhet på den eldfara för åtskilliga staden och staten tillhörande dyrbara anläggningar, som vore förbunden med en jernväg. — Gasarbetarnes Åatrike kan nu anses sallkomligt slutad, sedan det lyckats styrelsen för gasverket att vidtaga sådana åtgärder, att gasberedning i tillräcklig qvantitet kan åstadkommas. Sedan i söndags hafva ännu flere arbetare inställt sig och anhållit att få återinträda i sina förra befattningar, och för de uteblifne, som nästan uteslutande bestå af s. k. utarbetare, och hvilkas arbete kan fullgöras af hvilken arbetare eom helst, har man utan ringaste svårighet erhållit ersättning från annat håll. — J. OC. G. Bolinders mek, verkstads aktiebolag har hr af W. Brandelius tillhandlat sig den vid Klara sjö belägna, intill bolagets tomter gränsande egendomen m:r 1 vid Stora Kungsholmsgatan för 250,000 kronor. — Fru Zelma Hedins begrafning egde i går middag rum i Ladugårdslands kyrka. Kring den med blommor och kransar rikt sirade kistan, som var uppstäld på en katafalk i koret, hade samlat sig den aflidnas anhöriga, hennes forna kamrater vid teatern samt en mängd andra personer, som på detta sätt ville hedra hennes minne. För öfrigt var kyrkan ända till trängsel fyld af åhörare, och utanför kyrkdörrarne syntes talrika skaror, hvilka ej lyckades få plats i sjelfva kyrkan. Akten inleddes med afsjungandet af psalmen: Jag går mot döden, hvart jag går, hvarefter jordfästvingen förrättades af komminister Ehrling. Derpå afsjöngos från orgelläktaren af de manliga artisterna vid lyriska scenen: Snabba äro lifvets stunder samt -Stilla skuggor, hvareftor den gripande skten afslöts med afsjungandet at en koral. Kistan fördes sedermera ut till Adolf Fredriks kyrkogård och nedsattes i den Vestmanska familjgrafven.