dem stora sörråder af charpie, bränvin, cigarrer och andra dylika artiklar, dem hon betalte ur sin egen civillista. Rouher påstår derför, att gåsvan var ett tacksawhetsbevis från armåa till den barmhertiga qvinnan. Utskottet deremot säger, att armån erdast krude skänka en suverän dessa skatter och alt de derför tilihöra staten. Det är en mycket ömtålig fråga, men man bör dock kuana hoppas, alt hos skall komma att lösas till förmån för kejsarinnan.