är dock härvid oklar i hans tal. Nämnda paragr. 25 i Forsters lag, hvilken han säger sig vilja försvara, gör religionsundervisningen icke lagtvungen i skolorna. Den öfverlomnar åt de olika skolstyrelserna omsorgen att bestämma, om undervisningen i de nya skolor, som ställas under dem, skall vara rent verldslig, eller om man skall dermed förena läsningen af bibeln utan utläggningar, således utan sektanda. Skolstyrelserna hafva enl. den nu gällande lagen fritt val mellan de båda systemen, och de ha i sjelfva verket nästan utan undantag föreskrifvit undervisning i religion. Men om några vilja bortskaffa den i de nya skolorna, skall Disraeli då föreskrifva den och dermed upphäfva paragr. 25? Troligen skall han stå fast vid den nu gällande lagen som en fait accompli. Man väntade i Berlin, att Tysklands riksdag skulle igår, måndagen, besökas för förata gången af ombuden från Elsas-Lothringen. Stor spänning rådde i anledning häraf i Berlin. Nordd. allg. Zeit. offentliggör ett bref från grefve Usedom, Tysklands sändebud i Italien 1866, dateradt d. 11 d:s, hvari päståendet, att den till general Lamarmora d. 17 juni 1866 stälda noten blifvit på förhand uppvisad för och gillad af preussiska kabinettet, bestämdt förnekas, alldenstund det först vid krigets utbrott blef kändt, att general Lamarmora tänkte stanna qvar i Fästningsfyrkanton och icke rycka mot Wien för att understödja preussiska hären. Grefve Usedom telegraferade på morgonen d. 17 juni till Berlin beslutet att framlägga en note och skref i hast samma afton texten. Noten öfverlemnades till italienska regeringen kl. 11 på aftonen och motsvarade endast till hufvudidn hvad grefve Usedom hade skäl. att anse för sin regerings mening; men beslutet, texten och formen voro helt och hållet grefve Usedoms verk. (Skulle man verkligen kunna tro, att den preussiska diplomatien ledes på det sätt, att ett sändebud kan på eget bevåg uppsätta å sin regerings vägnar en så vigtig note och öfverlemna den till en annan regering? Lamarmora har emellertid rätt i sitt påstående, att till honom öfverlemnats en preussisk note med uppmaning att framkalla en resning i Ungern, hvilket påstående Bismarck förklarat för en lögn. Lamärmöra, som naturligtvis tog den för ett förelag från preussiska regeringen, har företett noten och bevisat dess tillvaro. Den kan ej förnekas, men å andra sidan kan Bismarck icke blottställas, och så gör sig Usedom till syndabock, sägande, att han sjelf uppsatt och aflemnat noten!!!) Dan i Ostrowo fångne erkebiskopen Le: dochowski har begärt tillåtelse att få ha sin huskaplan och tjenare hos sig samt önskat få inreda ett särskilt bönkapell. Myndigheterna ha vägrat. Från Rom skrifves, att Antonelli åter ligger till sängs af gikt, Kardinal Capalti, som redan en tid varit sjuk, har blifvit sämre, och kardinal. Tarquini, en af de tillämnade påfvekandidaterna, är allvarsamt sjuk. Det lån, som Belgiens hufvudstad utbjudit, har öfvertecknats till dubbla beloppet. Från Frankrike meddelas, att reglementet för den nya stora generalstaben i Frankrike nu faststölte, och skall general Borel sättas i spetsen för densamma som chef. Schneider, den förre presidenten för lagstiftande kåren och direktören för jernverken i Le Oreuzot, har fått ett slaganfall; man byser dock hopp om hans återställande till helsan. Versailles stadsfullm. ha låtit ordna alla från de tyska trupperna under kriget härörande aktstyckep, reqvisitionsanvisningar, inqvarteringslappar etc; desamma utgöra ett godt material för Historien om den tredje invasionen. Bokhandlaren Plon i Paris har nyligen utgifvit ett verk häröfver: Versailles under occupationen. Under ordförandeskap af lordmayorn i London har bildats en komitå för insamlande af bidrag till de nödlidande i Indien. I spetsen stå, förutom honom, Nathaniel Rothschild, prof. Faweate och Sir A. Sassoon. Österrikes kejsare har förklarat, att han ur sin enskilda chatullkassa anslår 6000 gulden årligen som bidrag till en värdig uppfostran af Gablenz båda söner.