valtaren, men på detta afstånd kunde han ej studera mr Sanders fysionomi. Polistjenstemennen var derefter tyst, tilldess åkdonet hade rullat in genom parkporten. Han öfvertänkte hvad lord Chetwynd meddelat honom. Nyfiket blickade han på den stora stenbygnad, som i århundraden utgjort Chetwyndska familjens residens, och den tanken kora på honom att här var mycket att vinna för en samvetslös spelare, och hans ögon glänste och hans ansigte öfvordrogs plötsligt af en djup glöd, då han lutade sig mot lord Chetwynd och i allvarlig ton yttrade: — Mylord, ni har väckt mitt djupa intresse för denna sällsamma hemlighet, och jag förklarar er att, så vidt Bom jag har rättighet att göra anspråk på någon skicklighet i mitt yrke, skall jag lösa hemligheten, och jag skall ej få någon ro i själen, förrän jag befriat Chetwynd Park och er från ludy Chetwynds välnad.