alt insätta en ministöre de Geor. För vår del tro vi icke på någon sådan planmessig förbindelse, om också den närvarande ställningen skulle med baron de Geers goda minne kunna framkalla en sådan förändring. N. Dagl. Alleh förebrår äfven den närvarande regeringen, att den i de vigtigaste frågor visat sig vacklande, och fortsätter med tanken på den förutsatta nya fusionen: Som vi sagt, sörja vi ej mycket öfver denna företeelse, men det som vi ej kunna underlåta att framhålla som betänkligt är, att det, hvad Andra kammaren beträffar, skall vara nödigt, för att gifva denna opposition en klarare prögel, att utesluta nästan all kunskap och sakkännedom ur utskotten, äfven der en sådan är oundgänglig. Det som nu sker är endast ett upprepande af hvad som alltid skett, att ett parti, som kommer till makten, på samma gång blir egenmäktigt, börjar förtryoka sina motståndare, vill frihet för sig sjelf, men vej för de andra ocksår. Men detta, huru beklagligt det än kan tyckas vara, torde ingå i sjelfva verldsstyrelsens plan och utgöra. vilkoret för framåtskridandet genom den ständiga omsättningen af i samhällets styrelse ingripande krafter, hvilken omsättning just naderlättas genom dylika maktmissbruk, Och till ett sådant har majoriteten inom Andra kammaren vid de i går försiggångna atekottsvalen verkligen gjort sig skyldig. Vi kasta endast en kort blick på den segrande listan, jemförd med förra riksdagens, och finna då, att under det i de flesta utskotten inga synnerliga förändringar egt rum -— enär stataoch bankoutskotten bestå af samma personer som förr, i lagutskottet endast grefve Sparre och hr Afzelius ersatt hrr Carlån och Westerdahl, samt i bevillningsutskotten hrr Lundqviet och Nils Larsson i Tullus ersatt hrr Ola Andersson och Brolin — har man ansett nödigt att från konstitutionsutskottet, det enda utskott vid hvars tillsättande någon liten tillstymmelse till frånvaro af fullständig exklusivitet förra gången gjorde sig gällande, nutesiuta hrr Ehrenborg, M. Huss, Nils Larsson i Tallus (som förvisats till bevillningsutekottet) och frih. v. Schultzenheim och ersätta dem med Jonas Andersson, Ola Andersson (som befordrats från bevillningsutskottet), Bäckström och Norn. Vid en ofverräkning af stadsoch landtrepresentanternas af Andra kammaren antal inom alla utskotten tillsammans finner man, att af 48 utskottsledamöter äro så väl nu som förra gången endast 7 stadsrepresentanter, deraf för Stockholm denna gången endast 1 (frih. Fock), för Göteborg 3, Örebro 1, Helsingborg 1, Wenörsborg:å nål 1 och Upsala 1: Vi lägga föga vigt på proportionen mellan representanter för stad och land, men beklaga blott, att då riksdagarne kosta mycket pengar, landet ej sör dem bekommer tillbörlig valuta i den sakkunniga utredning af de allmänna frågorna, som i första rummet åligger utskotten och på hvilken det allmänna borde hafva rättmätiga anspråk. Det representativa styrelsesättets vigtigaste ändamål, att befordra nationalmedvetandets allt klarare och insigtfullare uppfattning af de offentliga ärendena, frukta vi blir på sådant sätt i väsentlig mån förfeladt derigenom, att äfven den intelligens, som finnes på landet, så sorgsälligt uteslutes från det mer direkta inflytandet på dessa ärenden. Vår lille vän Dagens Nyheter talar nu naturligtvis i högre och gällare diskant än någonsin och inbillar sig, att den uträttat allt det storståtliga, som de försiggångna valen på det hållet anses innebära. D. N. tar för afgijordt, att landtmannapartiet med hull och bår uppslukat hrr Storckenfelt, Wallenius, Gyllensvan, frih. C. E. de Geer, frih. C. von Platen, frih. Ramel m. fl. Vi föreställa oss, huru lustig vår medbroder skall bli i sin förargelse, när ban på något sätt får erfara, att de goda herrarna alldeles icke äro att påräkna hvilka fall som helst, — något som är conditio sine qua non för att någon skall kunna anses som verklig landtmannapartiet —; och när någon af dem så en gång i tiden faller hädan, såsom det är hvar menniska förelagdt, så får man i D. N:s minnesteckning, likasom då häradsh. Carln var död, omsider erfara, huru pass pålitlig han varit. Tänken, gode herrar, på den dom Dagons Nyheter en gång skall fälla på er döda mull! D. N. afslutar sin utgjutelse sålunda: När det senaste allmänna valet skulle försiggå i Stockholm, togo vi oss friheten varna hufvudstadens valmän för de vådliga följderna al att genom både hr Dafvas och hr Mankells uteslutande kasta en utmaningahandske rakt i ansigtet på Andra kammarens majoritet, som var väl i stånd och sannolikt icke skulle underlåta att upptaga den. Våra välvisa kolleger inom pressen jemte embetsmannapartiet slogo döförat till, voro morska, uteslöto de nämda herrarne — och så ha vi fått upplefva att nu icke mer än en enda af hufvudstadens representanter sitter i utskott, i stället för att vid 1872 års riksdag sex Stockholmsrepresentanter blefvo invalda till ledamöter eller suppleanter i vigtiga utskott. Frän Utlandet.