Den tyska pressens språk är emellertid fortfarande sårande för Frankrike, i det att det framställer regeringens uppträdande mot sina ulcramontana som en beskedlig, åtlydnad af den tyske rikskanslerens fingervisningar. Tonen andas ett öfversitteri, som en sann vän af Europas lugn måste finna beklagligt. Efter det häftiga anloppet mot Frankrike skall det bli af ett visst intresse att se, huru man i Tyskland ämnar ställa sig mot Italien. Biskoparne i Lombardiet hafva nemligen tillstält de katolske biskoparne i Tyskland en skrifvelse, hvari de uppmana dem att framhärda i sin kamp mot cesarismen, som vill undertrycka kyrkan. Denna adress ad fortissimos Germanie episcopos fördömer tillika den italienska regeringen i mycket starka ordalag. Man borde väl tro, att de tyska tidningarne skulle taga illa vid Big i anledning af denna adress, likasom de gjorde vid de franske biskoparnes herdabref, men så förhåller det sig ej. Man utöser litet galla öfver biskoparne, men har endast vänliga leenden och inbjudande blickar för Italia, som ju är en persona grata för det närvarande i den tyska regeringens tycke. Medan vi äro på tal om kyrkopolitiska angelägenheter, må här nämnas, att inom österrikiska riksrådets dep; kammare framlagts af regeringen lagförslag angående: Ordnandet af den katolska kyrkans och klostersamfundens yttre rättsförhållanden ; bestämmandet af prestgällsegendomens bidrag till religionsfonden, samt det lagliga erkännandet af religionssamsunden. — Det första lagförslaget upphäfver konkordatet med Vaticanen till hela dess utsträckning, . meddelar noggranna bestämmelser ang. ordnandet af. den katolska kyrkans yttre rittsförhållanden i afseende på kyrkliga embeten och prestgäll, i afseende på utöfningen af prestembetet och själasorgen, i afseende på de katolskt-teologiska fakulteterna och bildandet af prestkandidater, samt i afseende på de kyrkliga korporationerna, det kyrkliga patronatet, kyrkorådet och statens uppsigt öfver den kyrkliga förvaltningen. Med dessa lagförslag, bland hvilka det verkligen icke finnes något om lagstadgadt civilt äktenskap, har nu äfven Österrike frigjort sig från sitt beroende af påfven, sådant det. bestämdes i konkordatet, hvars uppbäfvande måste vara en naturlig följd af kyrkomötets beslut om påfvens ofelbarhet med dess konseqvenser.