och gäckade förhoppningar, att man kan rysa för att tänka derpå. Dagen efter den, då Bernice mottagit svaren på sina annonser, besökte hon ett kommissionskontor, hvars speciella uppgift det var att anskaffa guvernantsplatser, och betalade en vacker summa blott för att få sitt namn inskrifvet, hvarefter hon återvände hem. Men hon satte ej uteslutande sin lit till kommissionskontoret utan besvarade derjemte såväl genom personliga besök som genom bref de annonser som voro synliga i tidningarne. Men mrs Sharp hade rätt. Ingen ville använda en ung qvinna utan rekommendationer, och hvars förfinade sätt gaf tillkänna, att hon ej gerna skulle kunna motsvara de fordringar, som kunde ställas på en tjenarinna. Å Dessutom sökte Bernice att få handarbeto i Kentish Towns butiker, och då erfor hon, att det fanns en hel arms af fattiga qvinnor, som sydde skjortor och tröjor samt allt möjligt arbete mot ytterst låg betalning, och med dem kunde hon ej inlåta sig i någon täfling, ty de voro skickliga, och hon visste ej ens huru hon skulle sy dessa plagg och hade icke heller någon af hvilken hon kunde lära sig det. : Hon slet ut sina skor och var nödsakad köpa sig nys, ehuru hon hade svårt för att undvara penningar dertill. Hon hade ej tillåtit sig ett sådant öfverflöd som kött till sina måltider, allt sedan hon kom till Vietoria-road med undantag af den första dagen. Så småningom inskränkte hon sina uppköp för födan, till dess denna bestod alldeles uteslutande af bröd och th. Hon upphörde att elda, ehuru hennes rum var fuktigt och kallt. Hon tände blott ett enda ljus på qvällen och detta ett talgljus. Men tidningar måste köpas, ty i dem hoppades hon finna en annons, som lämpade sig för henne. Och då hon till följe af kölden i rummet ådrog sig en förkylning och blef tvungen att köpa sig bröstmediein, gick ännu mer penningar åt.