Det var väl för den uvga oskyldiga Bernico, att hon antagit sin sträfva värdinnas bistånd. Af alla dessa bref voro två direkta förolämpningar, affattade i ordalag så grofva och otvotydiga, att Bernice med djupt rodnande kinder slängde dem rakt. i elden, och tre andra voro ej mindre förolämpande, derföre att de voro affattade i ett fint blomsterspråk; men Bernice upptäckte ej ormgiftet i dessa, förr än mrs Sharp pekade ut det för henne. Och af de två återstående voro tre helt simpelt skrifvelser från agenturer för tjensters erhållande, i hvilka löfte gafs att anskaffa den önskade platsen mot erläggande af en viss summa allt ner ifrån tjugo shillings till tretio guineer. Fyra af brefven voro riktiga svar, och Bernice genom: läste dem med yttersta noggrannhet. Ett var från enkan till en sjöofficer, boende i Brempton och med sju barn. Hon önskade finna en guvernant, som hölledisciplinen strängt vid makt. Hennes gossar voro oborstade och ostyriga, var hon uppriktig nog att tillstå, och deras lärarinna måste vera van vid att handskas med vildbasare. Den som skrifvit detta bref tycktes ha glömt den omständigheten, att Åmiss G. sjelf förklarat sig vara i saknad af rekommendationer, ty i brefvet lades stor vigt på, att den person som skulle komma i fråga för platsens erhållande borde vara försedd med de bästa vittnesbörd rörande karakter och duglighet. — Det duger ej, sade Bernice suckande. Jag undrar, hvarföre denna dame skrifver, då hon vet att jag ej passar henne. Det nästa brefvet var från hustrun till en handlande i City, och deri uppgafs blott, att en guvernant för mindre barn åstundades; men goda rekommendationer voro oundgängliga. Det tredje var i samma stil och kestades afsides såsom lika värdelöst. Det sista brefvet var från förestån darinnan för en liten flickskola i Isliogton, men i likhet med de andra bref