Från Utlandet. Den af telegram omtalade artikeln i Bisnarcks blad Nordd. all. Zeit. mot Frankrike vilken väckt så stort uppseende, har å det räsentliga denna lydelse: För några dagar sedan voro krigiska rykten i mlopp i Paris, men hvarifrån skulle ett sådant krig comma? Fastän man ständigt utmanar oss från fransk ida, fastän de franska tidninge sne föra ett upphetande spräåk (), fastän alla sam Ulsklasser i Frankike uppföra sig på ett uselt si: mot Tyskland och astän de franska domstolarne inna mördare, då lesses ofter äro tyskar (afser de. gen ekedda frirännandet af nägra friskyttar, hvilka tilltalats för mord på preussare), fortfara vi likväl att va a lugna ch bevara freden. I Europa fins det ej heller nåson, som tror att vi vilja väcka tvist med Frankrike, Å andra sidan gifves det icke få, hvilka tro, att Frankrike, om dess arm6 vore i ordning och det hade bundsförvandter, genast skulle angripa oss. Att Frankrike sjelf känner sin militära svaghet, lemnar dock tillsvidare en borgen för Europas fred. Detär ej vår sed att gå så skamligt till väga, som Frankrike gjorde år 1870 och gjort så ofta förut; vi äro klokare och hafva mera seuligt allvar. Om en strid mellan de franska och de tyska intressena kan det naturligtvis icke vara fråga; vår motståndare är i Rom, och vi föra f. n. en hård kamp mot päfvens hersklystnad. Staten behöfver hela-sin kraft för att värja sig mot tendenser, hvilka vilja under religionens mantel förleda millioner gudtruktiga undersåter till att svika sin ärfda trohet mot konung och fosterland. Denne fiende gifver oss tillräckligt att göra, och vi äro i högsta grad intresserade af, att han icke stärkes genom bundsförvanter. Faran i afseendv på vårt förhällade till Frankrike ligger uteslutanae deri, att en fiende, med hvilken ingen försoning är möjlig, kan bemäktiga sig herraväldet der i landet. km fransk regering, som gjorde sig till drabant af Rom, skulle vara en fientlig regering, med hvilken vi icke skulle kunna lefva i fred. Derför följa vi äfven med den största uppmärksamhet de franska biskopar, hvilka taga parti för rebellionen i våra stater och sålunda göra, hvad de kunna, för att mellau oss och Frankrike framkalla en kollision, som vi icke önska. Ju bestämdare vi förklara, att vi icke vilja en fortsatt agitation af denna art, desto otvetydigare arbeta vi för fredens bevarande emellan de båda nationerna. Om de båda landen blott sysselsätta sig med sina politiska intressen, är der ingen anledning att befara att de icke kuuna lefva i ired vid hvarandras sida. Frankrike är på grund af vår hofsamhet och vår uppriktiga kärlek till freden så lyckligt ställt, att det kan ostördt fullfölja sin politiska påvyttfödelse, till det