sätt. Journal des Debats har i en ton, som ingalunda saknar en berättigad stolthet, förklarat, att Frankrike ingalunda anser sig böra inlåta sig i krig mot Vaticanen, såsom Tyskland. Frankrike är ej ultramontant och vill lefva i fred. Samma språk har äfven ministören, på gjorda förfrågningar, fört. Ea tidning framkastar, att de officiösa Berlinertidnirgarne blott velat begagna angreppet på Frankrike för att gifva. bättre kläm åt ett försök att utpressa nya krigsbördor af tyska folket. I Paris vill man från säker källa veta, att man i Rom har bestämd kunskap om den person, som lemnat den i Tyskland offentliggjorda påfliga författningen, hvilken dock blott till en del är riktig. — Man vill söka att krångla bort saken; men nog kan den anses fullt autentisk. Marskalk Mac Mahon har gifvit en lysande fest i Elysåe-palatset i Paris. Alla politiska berömdheter i hela diplomatiska kåren, de orlåanske prinsarne och deputerade ur alla partier voro tillstädes, äfven ur venstern. Bygnadens yttre var på ett praktfullt sätt illumineradt. Den ryska furstinnan Orloff utmärkte sig framför alla genom sina juveler, Marskalken bar sin stora uniform och alla sina ordnar; hans gemål var hvitklädd och hade hufvudet bokstafligon betäckt med diamanter. Den hvita: färgen var hos damerna allmännast; alla damerna från Faubourg S:t Germain, der hvitt är den politiska färgen, buro hvita klädningar. Scupern var lysande, och champagnen flödade. De sista vagnarne lemnade först kl. 1,6 på mörgonen palatset. Till Rysslands hufvudstad anlände prinsen och prinsessan af Wales samt prins Arthur d. 12 d:s. Storfursten-tronföljaren med gemål hade rest dem till mötes i. Luga, omkring 14 mil från Petersburg. Kejsar Ålexander, omgifven af familj, ministrar och högre funktionärer mottog de höge engelske resande vid Waschaustationen, hvarpå de efter kyssars vexlande fördes i vagnar och slädar i ett praktfullt upptåg till Anitchkoffpalatset. De breda gatorna voro öfverallt fulla med menniskor, som lifligt hurrade. Från Spanien skrifves, att de deputerade, som utgjorde majoriteten i de förre cortes, hållit ett sammanträde, å hvilket ett förtroendevotum till Castelar blef enstämmigt antaget.