Eran UtlaundCdt. Det tyckes nästan, som om de tvenne eigtigaste oppositionspartierna i Tyskland, de klerikale och socialdemokraterna, hafva d många ställen vid valen till riksdagen viat både mera ifver och en bättre organisajon än de ministeriella valkomitgerna d. v. s. de liberala. En följd härat är, att man nu vet omnämna icke så tå valtillfällen, vid hvilka stt af dessa förstnämda partier har segrat. De klerikale hafva isynnerhet i Rhenpreussen utvecklat en liflig verksamhet. I Köln, Aashen, Disseldorf, Crefeld och på flera orter vid Rhen hafva de klerikalas kandidater segrat, och delvis med ganska betydlig majoritet. Köln t, ex. segrade katoliken Grosman med 3195 röster öfver de förenade liberala fraklionornas kandidat, Pauli, som. blott fick 6384. -FKöln. Ztng. bemärker också, att de väljandes antal i år synes dubbelt större mot förra gången. Från Bayern omtalas dock, att städorna gifva godt hopp för de nationalliberala, men att landtdistrikten deremot otvitvelaktigt komma att välja i klerikal riktning. Det är sålunda antagligt, att det s. k. centrumpartiet. d. v. s. de klerikale, kommer att vinna i antal, men ännu mera torde detta blifva fallet med socisldemokraterna, som på sista riksdagen hade 2 å 3 plateer, men denna gång sannolikt träda in 10 å 12 man högt: man tar nemligen för afgjordt, att nästan alla det socialistiska arbetarepartiets ledare komma att taga plats i den nya riksdagen. I Hamburg, som är deladt i två valkretsar skall ett omval ske i morgon, emedan arbotarnes kandidat Hartmann fått nästan lika mårga röster som den nationalliberala kandidaten doktor Moering. Kigtigt väl organiserade voro endast sTasalleanerna och handtverksföreningarne. De kände redan afsönen förut utgången af det ena valet, säger Börsen-Halle. I Altona har den bekante ordtöranden för den allmänna tyska arbetareföreningen, IIasenclever. blifvit vald med 7535 röster af 12,475. I de flesta städer kriog Rhen hafva arbetare-kandidaterna uppnått betydliga minoriteter. I Elberfeld valdes definitvtsocialdemokraten Hasselman, i Frankfurt fick socialdemokraten Sanneman öfver 5000 röster, då Lasker endast erhöll 4356. Här kommer dock omval att ega rum. I Strassburg rösta arbetarne på Bebel, som sitter i fängelse. Eän. Die deutschen Nachrichten försökor i en artikel att karakterisera den blifdande partiställningen vid tyska riksdagen, med särskildt afseende fästadt vid Berlin, och yurar: Då under senaste legielaturperioden socialisterna representerades ensamt af deputeraden Bebel, ha de nu bortåt åtta till tio representanter, och fraktionen skall blifva ännu starkare, i händelse vid de blifvande omvalen eudera de liberala partierna visa sig affälliga eller de katolska valmännen föredraga att ingå förbund med socialisterna framför att göra gemensam sak med de liberala. Socialdemokratien har ådagalagt en förvånansvärd rörlighet och har i detta hänseende uppnåtts endast af de ultramontana, hvilka äfvenledes ha vetat att med uppbjudandet at alla till buds stående medel förskaffa sina kandidater segern. I Berlin ha alla andra partier visat en påfallande likgiltighet för valakten, ty i viesa valkretsar afgåfvo endast 33 4 af de liberala sina röster, och de konservativa voro ej synnerligt lifaktigare. På detta sätt låter det väl äfven närmast förklara sig, att deputeraden Schultze-Delitaschs och socialdemokraten Hasenclevers val komma att bero af blifvande omval, ett resultat, eom för få dagar sedan ännu allmänt ansågs för en omöjlighet. Näst efter denna märkliga företeelse i Berlin är resultaten af de förberedande valen i Hamburg och Frankfurt a. M. egnade att väcka förvåning. De liberalt konservativas och konservativas af äldsta riktningen läger äro nästan fullständigt upprifna af de ultramontana och socialisterna, hvaremot. framstegspartiet torde ha blifvit några röster starkare, och det nationalliberala partiet kommer alt uppträda vid riksdagen med oförsvagade krafter. I -Augab. allg. Ztog återkomma periodiskt Stimmurgsbilder aus Berlin. De sista al dessa äro i sanning föga ljusa. Jag borde, säger korrespondenten, Åteckna en -verstimmungsbild, om jag blott ville skildra de intryck, som det gamla året har efterlemnat. Ingen kan väl egentligen beklaga sig med undantag af de klerikale, som hatva blifvit något bärdare bebandlado, än de väntade; men ingen är tillfreds, hvarken regeringon eller partierna. Regeringen bar icke alltid rönt det tillmötesgående eller den foglighet, vid hvilka den för två år sedan var så van: då tör tiden betraktade parlamentet befästandet af de nationala Errogudgschaften såsom en hufyuduppgitt, för hviskon hvart och ett annat spörsmål trädde i bakgrunden. Då borde man icke sky någon uppoffring för att bringa det stora verket till stånd, och man ville icke dagtinga med regeringen, då det var fråga om de medel, af hvilka en lycklig utgång var beroende. Regeringen kunde derföre begära allt, blott den förband sig alt skaffa riket en fast organisation; inre spörsmål, såsom om skattenedsättningar, om användande at krigskostnadsereättningar för jernbanor, kanaler, vä gar eller andra fredliga syften kunde man helt och hållet förbise, och om en sådan fråga väcktes i pressen eller af någon missnöjd de puterad, så fann den intet medhåll bos all mänheten, ty denna var alldeles berusad a segrarna och den outtömliga, rikedomen Hvarför skullo man falla regeringen till be ej gå längre än till Oxford-streef, om mis