or som a vanligt; n men jag blef utestängd, 3 miss, sojag gått ut i parken för att taga mig en promenad tpdet är alltsammans. Jag har helt nyss kommit tillvaka in. ; : — Ragee, sade miss Monk, om ni varit i parken hela natten, ve ni haft ett bestämdt ändamål dermed. Såg äfven ni kanhända — vålnaden i parken? Lord Chetwynd kom sent talongen — sedan alla gästerna gått — och nade; atihan Ånyo sett henne — HBernioe! Han såg benne harkes bwitksädd, och hon såg mycket ethorisk, okroppslig ut il månskenet, påstod han. Han talade om henne på det mest öfverspända sätt. Han sade, att han var ölvertygad om att det ej var någon illusion, utan att se henne i förklarad gostalt. : Det skulle kunna hända, att han kommer sanningen på spåren. Såg ni henne? — Ja, miss, jag såg henne. ; Miss Monk lutade sig ifrigt framåt. — Nåväl? frågade hon. Hvad var hon? En vålnad eller en qvinna? — En qvinna, miss. Kommer ni ej ihåg, att jag fick bevis derpå, då jag rykte ifrån henne schalen den der natten? — Jo, jo. Och hvad kan det vara för en qvinna? Någon äkveniyrerska som ämnar draga vinst af sin likhet med Bernice Chetwynd? Eller någon vansinnig i hvars skönhet vi spåra en likhot med Bernice. och som oskyldig st spelat vålnaden på Chetwynd Park? — Hvarken den ena eller andra, miss, sade den gamla qvinnan. Det var mylady sjelf. — Miss Monks ansigto blef hvitt af förskräckelse. — År ni säker på det? hviskade hon. ; — Ja, jag vet det så mycket mer, som jag tog fast henne. Jag höll henno i mina armar, jag släpade henne till byddan vid sjön och tog henne upp till den höga balkongen. Jag talada med honne. Hon kallade mig vid mitt namn, men vägrade att erkänna sig vara lady ChetROME 6 UD AA 2