för en stund sedan gick tillbaka in. Jag skickade honom för att homta ett åkdon, och han skall köra er till Eastbourne oförtöfvadt. Han har blifvit tillsagd att vänta vid nedra parkporten, närmast byn. Här äro era kläder. Det är bäst, att ni lägger af er dessa våta kläder så fort som möjligt. Bernice samtyckte, och Monk gick ut ur hyddan och tillslöt dörren. Marquisinnan riglade den på innersidan och barrikaderade åter dörren vid foten af trappan samt bytte ut sina våta kläder mot torra, så fort hennes svullna och värkende handled ville tillåta. Hon var snart vermt klädd. De våta kläderna rullade hon ihop och inpackade i kappsäcken. Hennes hvita sidenklädning var nu fullkomligt torr: Hon undersökte den omsorgsfullt. Den hade fått en enda refva. Hon hade ej burit denna sidenklädning under den tid hon uppebållit sig i den ensliga vindsskrubben, och den skulle ännu ha varit i godt skick om ej färgen något skadats af vattnet. Hon böll just på att rulla ihop klädningen, då Monk försigtigt koackade på dörren, Bernice skyndade att släppa honom in. — Jag är nästan färdig, Gilbert, sade hon! jag skall blott packa ner denna klädning. — Den bar tjenat ert ändamål, Bernice, sade Monk: ni skall ej beböfva den längre. Gif den åt mig, vill ni ej det? — Hvad skulle ni ha för nytta af den, Gilbert? Ni vill göra er förvissad om, att jag ej mer skall spela vålnaden på Chetwynd Park? Jag ken ej lofva, att jag icke skall göra det, och jag kan ej afstå från denna klädning. Hon rullade ihop den och lade ner den i kappsäcken Nu var hon klädd i grå cashmereklädning och kofta, och det återstod henne blott att påtaga hatten. Under det hon gjorde detta, släckte Monk ut elden och blåste ut ljuset i lyktan, hyilken han ställde tillbaka i det förvaringsrum