Frän Utlandet. påtven Pius IX har utfärdat en ny konitution, hvilken är daterad d. 28 mej 1873, sen först nu kommit till offentligheten. Ett ykte aprod sig för någon tid sedan om tillaron af detta aktstycke, ehuru det då helt nkelt förnekades. Nu är Köln, Zeit. i stånd tt meddela doteamma, hvilket onekligen kullestar det urgamla, hittills gällande sättet för åkvarnos avställande, Påfven upphäfver neml. af eget beslut och i kraft af sin apostoliska nyndighet, i afseende på den valförsamling, om shall (efter hans död) hållas, ej blott de agar, hvilka bestämma platsen för valakten, tomligen der hvarest den romerske pontifex lidit, utan äfven de andra lagar, hvilka alse le ceremonier och bruk, hvilka ingalunda tillöra andan af ett canoniskt val. Orsaken till letta nya kyrkostreck, om vi så få kalla det ill skilnad från statestreck, säges vara den, att förhållandena ändrats till den grad, att man har allt att frukta från såväl de arglistiga menniskors sida, hvilka låta kalla sig katoliker, som deras, hvilka tillhöra kättarnes läger, hvadan påfven löser kardinalerna samt och synnerligen från den edsförpligtelse, de iklädt sig att obrottsligt hålla allt, hvad de törut nämnda lagarne föreskrifva. Ej nog dermed, påfven borttager äfven i den nya författningen förbudet för kardinalerna, att redan i den regerande påfvens lifstid öfvorlägga om valet af efterföljaren, och tillstädjer dem att, när de behaga, öfverväga hvad som är bäst att göra för den heliga saken. I enlighet härmed skola de kunna ostraffadt öfverlägga om bestämmandet af dagen för den blifvande valbandlingen, om bibehållandet eller upphäfvandet af den älagda innestängdheten, med ett ord, om allt hvad som afser fritt val af en högste pontifex. Hvad avgår stället, dit valförsamlingen skall inkallas, skall det stå den, som efter vår bortgång enligt sakens natur och enligt bruket rätten tillkommer att inkalla valförsamlingen, fritt att, ifall denna församling, hvilket vi frukta, icke kan fritt och säkert hållas i Rom, utskrifva den till furstendömet Monaco eller till en fransk stad eller tillochmed till Malta, blott man, hvar det nu än må vara, der njuter fullkomlig frihet, hvilket är alldeles nödvändigt för utförande af det högst heliga verket. Det vill påfven likväl förbjuda kardinalerna, att i hans lifstid hålla sammankomster och rådslag med den person, som bör utväljas till påfve. Påfven slutar med följande harang: Vid förbarmarens, vår Guds inelfvor, vid den helige andes i vårt hjerta utgiutna kärlek och vid helgden af dem ed, med hvilken en och hvar som upptagits i kardinalernas råd bundit sig, förmana vi såväl hvar och en särskilt som alla i gemen, att de i denna den kristna religionens stora fara ställa de personliga öfvervägandena efter Guds ära och kyrkans lugn samt med villigt och endrägtigt sinne lägga vigt derpå, att Petri farkost icke alltför länge kastas hit och dit af stormarne och tvingas att vackla utan ledare och styresman, att icke hela den katolska verlden, då så många ulsvar bryta från alla håll in bland fåren, må af persouliga skäl sakna sin herde och vaktare, af hvilka den kan skyddas och forsvaras. Derom skola de vara öfvertygade, att, om de ån bevisat sin trohet genom att för Kristi skull fördraga så många och så stora sorger, de likväl icke kunna gifva något mera lysande bevis på sin trohet än om de i endragtig ifver genom hastigt val at päfve visat, att de med åsidosättande af egua förde