AQAA 6066—p Äw dikala elementet har väckt allmän tillfredsställelse. Det skall materielt stärka regeringen. Provinsernas motstånd är synbarligen mycket mindre, än man först antog. Blodsutgjutelse har endast egt rum i Saragossa och Valladolid. De regelbundna trupperna understödja öfverallt regeringen. General Pavias popularitet är mycket stor. Äfven de, som ogilla pronunciameniot, prisa den hofsamma användning Sorrano och Pavia gjort deraf. Madrid den 7 januari. Den nye inrikesministern har utfärdat ett cirkulär, hvilket är af denna lydelse: Den handling af patriotisk kraft och oegennytta, som utförts d. 3 jan. af general Pavia, var den värdiga början till utförandet af den höga och svåra uppgift, som föreligger den nuvarande regeringen. Cortes hade, i det de röstade mot Castelars förståndiga politik, beslutat landets fullständiga upplösning. Ifrån detta ögonblick var den nationala enheten förstörd. Spanien kunde numera blott vänta sig räddning af de under den konservativa republikens banår förenade liberala. Den nuvarande regeringen är derför fullt och fast öfvertygad om, att hon på intet sätt kränkt lagarne, då hon gjort sig till tolk för den allmänna meningen. Den af cortes beslutade upplösningen af fäderneslandet kunde aldrig vara ett lagenligt verk. Tvärtom hvilar lagligheten i ett sådant fall på dens sida, hvilken först vågar att motträda ett dylikt företag och sålunda gifver nationalviljan ett bättre uttryck, äfven om han icke dessförinnan skulle rådfråga nationen. Den nuvarande regeringens första uppgift är att återställa ordningen och bevisa, att denna låter sig förena med republiken och friheten. Hon skall till ordningens återställande använda äfven de kraftigaste medel. Från Carthagena skrifves, att de upproriske ännu icke visa tecken till att vilja gifva sig. De belägrande och de belägrade äro hvarandra pu tillochmed så nära, att en liflig govärseld underhålles mellan dem. Vi meddela här följande telegram till Times rörande fortgången af denna märkliga kamp, som nu redan varat så länge och följes med enåtill häpnad gränsande förvåning af hela verlden: La Palma d. 5 jan. En förfärlig eld underhålles från alla batterierna. Ett batteri om sex kanoner, hvilket uppstälts af de belägrande i förstaden San Antonio, gör stor verkan, i det många af projektilerna tränga in i fästena rundt omkring Carthagena. De upproriske hafva gjort onyttiga utfall på högra och venstra flygeln. En ofantlig svart flagga har visats på fästet Galeras. Den 6 jan. Belägringstrupperna hålla fortfarande förstäderna San Antonio och Mont Calvario benatta, och de upproriskes eld har ej kunnat drifva dem derifrån. Elden från upprorsfäntena är svagaro, under det att regeringstrupperna deremot känna sig i hög grad lifvade genom verkningen af statskuppen i Madrid. En kraftig oldsåmot de upproriskes ställningar har sedan i går pågått, och ett allmänt angrepp på Carthagena väntas. Från carlisterna föreligga för dagen inga underrättelser. Från Valladolid, der de frivillige rest sig i anledning af regimentsförändringen i Madrid, skrifves, att de frivillige lemnat sina intagna ställningar, utan att afvakta något angrepp från regeringstrupperna. A Några små folkhopar ha sammanskockat åg i Malaga, men akingrades hastigt. De srivillige i Badajoz och på Baleariske Öarne afväpnas helt lungt, . Det är en något egendomlig underrättelse, som telegrafen helt plötsligt tillför oss ifrån Frankrike, inom hvars nationalförsamling majoriteten nu börjat visa sig uppstudsig mot regeringen, på ett sätt som kommit denna att vackla. Det har länge sagts, att den yttersta högern är missnöjd med sakernas närvarande ställning, och detta missnöje har ytterligare stegrats genom regeringens visade hog att vilja småningom frigöra sig från presterskapets alltför stora inflytande, för hvilket ändamål ministern Fourton till en början utfärdat sitt cirkulär till biskoparne, hvari de på ett fogligt sätt, som derför likväl icke saknar sin bostämdhet, ombedas att iakttaga mera måtta i sina uttalanden mot främmande makter, isynnerhet Italien och Tyskland. Legitimisterna ellor yttersta högern i nationalförsamlingen beslöt i anledning häraf att begagna första bästa tillfälle till att slå regeringen, genomdrifva hennes afgång och söka få en mera reaktionär och pålitlig ministör vid styret. Ett sådant tillfälle erbjöd sig ibehandlingen af regeringens förslag till lag om mairernas tillsättande at regeringen. Detta förslag hade mött motstånd inom hela venstern, och den yttersta högern bestämds sig nu för att samverka med venstern. Då förslaget kom till föredragning straxt efter nyårsdagarne, var en stor del af nationalförsamlingens medlemmar, isynnerhet af centerpartierna och den moderata högern eller att de partier, hvilka understödja regeringen, borta, emedan de begifvit sig till sina hem för att tillbringa högtidsdagarne, Nu reste sig å legitimisternas vägnar Franclien och föreslog, i enlighet med vensterns förut uttalade önskan, att lagförslaget skulle behandlas först efter det att den nya kommunalförfattningen blifvit afgjord. Häremot uppreste sig å regeringens vägnar inrikesministern de Broglie. Det oaktadt blef vid omröstningen fFrancliens förslag antaget med 268 röster mot 226, hvilken utgång föravledde ministören att begära sitt afsked. Församlingens medlommar utgöras inalles af mer än 700 stycken; då nu endast 494 del