Londonersocieteten. Lord Chetwynd kunde göra ett bättre 7el — men så hade han också gjort ett sämre. — Var ej den första lady Chetwynd ett passande parti åt honom? frågade Tempest. Jag intresserar mig mycket för Chetwyndj och skulle gerna vilja veta någonting mer om honom. — Det är ingenting att veta utom hvad som rör hans giftermål, sade lady Diana. Han är värdig sitt namn och sin rang och mera begifven på att befordra sina underhafvandes och de fattigas bästa än på dans och baler. Han är en varmbjertad man full af entusiastiska planer för sina medmenniskors bästa. Då han förlorade sin hustru, blef han alldeles utom sig af förtviflan. Giftermålet var en mesalliance. Han var förlofvad med miss Monk, då det mellan dem båda uppstod någon tvist, han for på sin lustyecht till Norge samt Hebriderna och i ett anfall af harm mot miss Monk gifte han sig med en simpel liten öflicka. Det var en handling af dårskap. Hon var en siskarflicka, som blifvit adopterad af presten på ön och erhållit en bättre uppfostran. Det fanns på hela ön ej en enda bättre familj mer än prestens. Och lord Chetwynd förde med sig denna flicka — hon var blott sexton eller sjutton år — till att herska öfver Chetwynd Park. Men den unga öfliokan fick ej länge vjuta af sin upphöjelse, ty hon dog blott några månader efter sin ankomst till England. — En sorglig historia, sade Tempest. Det är ej bra att till ett drifhus öfverflytta en vildblomma, som trotsat storm och snö och härdats deraf. — Nej, icke alltid, medgaf lady Diana. Emellertid skickade sig denna flicka förvånande väl som lady Chetwynd. Lady Welby har omtalat för mig, att hon var det personifierade behaget, och att hon fastän ej skön dock lyste genom sin rika begåfning i intellektuelt afseende. Hennes sätt var förtjusande. I få ord sagdt, lady Chetwynd var en beundransvärd ung dame, desto mera beun