se Handelstidningers grannlagenhete, Från en insändare bafva vi under ofvanstående rubrik emottagit följande, hvilket vi intaga utan att derom yttra oss annorlunda än med vår ärade medbroders ord vid ett motsvarande tillfälle: ÅÅfven denna mening bör öra sig hörd: göra sig (Insändt ) Ett nytt prof på den största möjliga grannlagenhet visar II. T. för i lördags, då bladet uppmanar stiftets vördade biskop, att, med Öfromt och ödmjukt sinne, göra H. T. atbön, i annat fall ifrågasättande, att -Iromheten är allvarligt mehad. Tou föregående prof på en sådan grannlagenhet förmenar sig H. T. hafva ådagalagt, då hon förtegat namnet på den lärare och den läroanstalt, hvarifrån den nu så ryktbara luntan utgått och funnit väg till H. T:s sbalter, och det är i ett utbrott af rättlärdig harm öfver att biskopen icke vetat uppskatta dess ridderliga beteende i denna sak, som II. T. nu svänger sin ferla öfver hans hufvud. Tror nu verkligen II. T., att allmänheten låter inbilla sig, att det var af grannlagenhet och undseende, som bladet icke utsatte namnet på den person det med sina artiklar i ämnet afsåg? Visste icke H. T. bättre än någon annen, att icke många dagar, eller ens timmar, skulle förgå innah bela staden, och att snart derpå hela landet skulle veta hvem den utpekade personen var? Och var deticke detta H. T. i sjelfva verket afsåg? Det dröjde också icke länge, förrän namnet till -han och smädelse stod att läsa i en af Stockholms skämttidningar. Och nu gör sig H. T. helt oskyldig. Den är naturligtvis den