alls efter det sätt, hvarpå han och hans kolleger kommit åt makten, och isynner het efter det sätt hvarpå dep visste, eller rättare icke visste, göra bruk af detta rof. Mäster — man säger alltid mattre, aldrig monsieur Där man talar om en advokat — mäeter Lachaud började, som sagdt, på söndagen sitt försvarstal. Han är en at de bekantaste figurerna från boulevard des Italiens, från tentrarne, från nöjenas Paris med ett ord, oaktadt allt det oerhördt myckna arbete, som han åtager sig och samvetsgrant utför. Gud vet, när den mannen har tid att studera sina akter och förbereda sina mål, (isynnerhet som han barasaar ett öga att läsa med, enögd som han är), men, huru det är, finner han tid till allt. Han försvarar de mest omöjliga klienter, och så vidt någon möjlighet är, vinner han deras sak, i det fallet olik sin medbroder och motståndare Jules Favre, som ockeå håller briljanta försvarstal, oratoriskt taget, hvilka tillskynda honom sjelf en odödlig ära, men lika säkert hans klient, som för honom är helt och hållet en bisak, en fällande dom. Lachand har vida mindre än de flesta andra franska advokater den svulst och emphas i föredraget, som här räknas höra med till talarens egenskaper, men han har alldeles tillräckligt deraf för oss, som icke äro vana vid denna art af vältalighet; och som han är kort och tjock till växten utan någonting imponerande i sitt väsende eller anslående i sina drag utom lifligheten i hans ena öga, så fordras det hela elden och framför allt den logiska skärpan i hans tal, för att man skall förstå den stora effekt han åstadkommer. Han har, såsom en fältherre före en batalj, noga reda på alla de trupper, hvarmed han skall rycka i elden. På ett stort bord bredvid honom finnas utbredda en stor mängd papper och dokumenter, hvilka allesammans noga i ordning hållas honom tillhanda under föredragets gång af hans son, hvilken under processen fungerar såsom hans biträde och allt emellanåt rådfrågar en skrifven promemoria. Ehuru mäster Lachaud synes öfserlemna sig ät en fullständig improvisation, så är detta likväl långt ifrån händelsen; allting är tvärtom ytterst noga förberedt och genomstuderadt. Marskalken sjelf bibehålier samma kalla, lugna och uppmärksamma hållning och min, som han haft under hela dessa långa och pinsamma förhandlingar. Han lyssnar med samma orubblighet till den glänsande framställning af hans förflutna militära bana, hvilken nu upprullas af hans advokat, som han förut lyssnat till general-åklagarens fiendtliga och passionerade anklagelse-akt och till många af vittnenas sårande och kränkande berättelser. Det är endast tre gånger under processens fortgång, säger man, som han visat spår af den inre rörelee, hvaraf han måste vara i sitt bjerta intagen; första gången när kejsarens bref upplästes, den andra då general Palikao efter sitt vittnesmål steg fram till honom och tryckte hans band, den tredje — af en motsatt anledning — då vittnesmålet aflades af öfverste dAndlau, författaren till den ryktbara smädeskriften Metz, Campagne. et. Negociations, hvilken utgör sjelfva utgångepunkten för anklagelsen emot Bazaine och ur hvilken åklagaren hemtat en stor del at sina vapen. Den politiska karakteren af denna rättegång framträder allt mer och mer i dagen. Frågan, huruvida Bazaine var skyldig att — sedan det är ådagalagdt, att han efter instängningen i Metz icke hade någon möjlighet att tillkämpa sig seger — uppoffra sin armö för häfdandet af den militära äran i stället för att kapitulera, kan visserligen utgöra föremål för en teoretisk kontrovers, men icke destomindre äro nästan alla, hvilkas sympatier luta åt det praktiska hållet, belåtna med att, när en olycka ändå var gifven, det gick som det gick, ty det är i alla fall af spilrorna at Metz-armåen, som den nuvarande vackra armåen upprättades och som det blef möjligt att komma tillrätta med Kommunen. Å den andra sidan söka alla de, som under och efter kriget hört till Gambettas parti att kasta hela skulden för alla de vanvottiga tilltagen af, hvad Lausrey kallade, voduglighetons diktatur på Bazaines Ie. k. förräderi och genom vidden af hans fel sjelfva iå en undskyllan. j Republikanerna hade, såsom man torde erinra sig, att det så vackert hette efter d. 4 september, elutit ett förbund med döden Som det vanligen brukar gå, eå var äfven hän delsen här, att nemligon de som pratade mes! I I uträttade minst, och man har en mängd exem. pol på storordiga patrioter, som under oliks förevänningar förträffligt lyckades att sätte sina dyrbara skinn alldeles utom all fara Ävnn alltomellanåt komma efterräkningar, son äro förargliga nog för vederbörande, och na turligtvis äro de anti-radikala tidningarne gruf ligt forma med att lägga i degen allt, som kar lända till nackdel eller åtlöje för deras veder delomän. Så har hr Jules Simon en ung son som torde vara en förboppningsfull planta fö Nm i 7— —