Föga kan ni ana styrkan af en kärlek sådan som min, som skulle utsätta sig för allt — fattigdom, bekymmer, till och med vanära, om det vore möjligt — endast för att jag skulle blifva er hustru! Ni hår gjort mig säll utöfver all beskrifniog! Hon omfattade hans arm med sina händer och lutade hufvudet mot hans skuldra. Chetwynd nästan ryste vid hennes ömhetsLetygelser. — Jag önskar, att jag hade en brinnande kärlek att erbjuda er, Sylvia, sade han allvarligt; men jag är en af olyckan drabbad, dyster man, hvars hela lif kommer att bära skuggan af ett enda minne. Jag skall vara uppriktig mot er, Sylvia. Jag älskar er som en syster, och ni har endast andra platsen i mitt hjerta, då den qvinna, jag förlorat, har den första. Gud må veta, att det är min afsigt att vara en trofast och öm man mot er; men Bernice såsom död är för mig mer än någon lefvande qvinna. — Ja, jag vet det, sade miss Monk med en bitterhet, som hon ej kunde undertrycka; men om jag ej får intaga första platsen i ert hjerta, älskade Roy, skall jag vara nöjd med den andra. Bättre att vara er tjenarinna än en annans drottniug! Min kärlek skall stilla eder sorg och vinna er mot er vilja. Jag skall göra er lycklig, Roy, och jag skall sjelf vara öfverlycklig. Ni kan ej undra på, tillade hon efter en paus, att jag längtar efter ett hem, till hvilket jag skall ega en obestridlig rätt. Ingen skall våga säga ett grymt ord om er hustru. Jag tycker, att det ej vore mer än rättvisa mot mig, att vår förlofning blefve offentliggjord genast. Min ställning skulle derigenom bli klar, och jag blefve derigenom befriad från nödvändigheten ett skaffa mig ett annat skydd. Chetwynd gjorde en liten rynkning på ögonbrynen. Han skulle ha föredragit att icke så hastigt efter sin åter komst hem offentliggöra sin förlofning, men ban gaf dock fastän motströ sitt samtycko till miss Monks be göran. Jag visste, att ni skulle tycka på samprfa sätt sor sade Sylvia i belåten ton. Jag förutsåg er be D 5 oo —— —