För är 1872 upptages på utgiftsstaten rdr 110,384: 48 för understöd i distrikten — jemte löner för ytre vården — hvilket är obetydligt mindre än för det föregående året, och något ötver 3,000 rdr billigare än för år 1870, men nära 5,000 rdr dyrare än 1869 och öfver 15,000 rdr dyrare än 1868. För helförsörjningen uppgifves 67,467: 17 eller 8 å 10,000 rdr mera än de tre föregående åren, men omkr. 11,000 rdr billigare än 1868. Utpensioneringen af barn och äldre hjon stiger till. 31,270: 26, ytre sjukvården (medikamenter) till 9,631: 13 mot 8,940: 69 år 1871, hvilket dock var omkr. 4,000 rdr billigare än de två föregående åren. Helförsörjningshjonen hafva under 1872 varit 612, i försörjningshusen intagne frivilliga 87, understödstagare i distrikten 1,232, utackorderade äldre hjon och barn 569, fosterbarn 641 och skolbarn 878 (mot 1,001 föreg. år, 1,216 år 1870 och 1,248 år 1869), hvilka senare siffror angifva, att de arbetares antal, hvilka förut haft svårt att skaffa föda åt barn, som varit i skolåldern och således borde besöka skolorna, under år 1872 blifvit betydligt mindre, en naturlig följd af de stegrade arbetslönerna. Fattigvårdsutgiften på hvarje mantalsskrifven person steg till 4,44 rmt eller 10 å 15 öre högre än 1871 och 1870, men 63 öre mindre än 1868. Rörande försörjningshuset innehåller berättelsen följande meddelande: Hjonen inom Försörjningshuset i staden hafva, i den mån deras krafter tillåtit, varit sysselsatte med arbeten såväl för fattigvårdens eget behof som ock för enskilda personer eller allmänna inrättningar, som derom gifvit uppdrag. Enligt en ungefärlig beräkning af kamreraren, uppgår värdet af bjonens på detta sätt lemnade ersättning för åtnjuten full försörjning till omkring rdr 20,500, hvilken siffra betyder mindre såsom sådan, men deremot desto mera genom den underrättelse den lemnar derom att man i möjligaste mån sökt att skaffa hjonen sysselsättning, hvilken för den menskliga naturen medförer så välgörande verkningar. De någorlunda arbetsföre hjonens antal har varit 195; hvaremot ett dubbelt så stort antal varit sjuka, dårar, idioter, invalider och barn. Försörjningshuset i Majorna har användts synnerligen såsom bostad för invalider. sammanhang med frågan om den ersättning, som de personer, hvilka åtnjuta full försörjning, kunna lemna, står nog en annan, hvilken dock icke — och det af naturliga skäl — i berättelsen blifvit vidrörd. Det är nemligen frågan om inrättandet af ett ordentligt arbetshus. Vårt samhälle gör i sanning så betydliga uppoffringar för sin fattigvård, och vi böra ju af framtiden hoppas, att vi i detta afseende kunna komma så långt, som trota något af de främmande samhällen, som här uppställas som mönster. Det är då underligt nog, att vi ännu icke ens kommit till ett försök att bringa till stånd en sådan inrättning, som den ofvan nämnda. Man har sagt, att den förändring i afseende på sjelfva grunden för fattigförsörjningen, som skulle följa af de senaste bestämmelserna rörande dem, som äro till fattigunderstöd berättigade, att denna förändring skulle innebära, att frågan om allmänna arbetshus borde kunna undanskjutas. Så synes dock icke förhållandena här inom samhället hafva utbildat sig; och den hårda sparsamhet, som de antydda föreskrifterna skulle frammana, synes vara främmande för den allmänna uppfattning af samhällets pligter, som här gör sig gällande. Med den utsträckning som fattigförsörjningen här har, tro vi, att Göteborg befinner sig i samma nödvändighet, som en del andra städer, der samhällsanden visat sig mer än vanligt känslig och vaken, nemligen i nödvändigheten att törr eller senare tillgripa de allmänna arbetshusen för att förhindra ett öfverväldigande proletariat. Rörande det understöd som komiterade anordna och utdela i de olika distrikten innehåller berättelsen följande: Antalet understödstagare i distrikterne bar ej undergått särdeles förändring under femårsperioden; men deremot har för fattigvärden någon lindring uppstått i kostnaderna för utackorderingen samt tör mat till skolbarn, beroende sannolikt på den bättre ställning, hvari arbetaren kommit genom den högre aflöning, som kunnat honom bestås under de goda arbetstillfällena de senare åren. Mången har måhända kunnat tycka, att arbetarens ställning hade bort vara ännu bättre, och att en mera synlig äterverkan derat på fattigvårdskostnaderna kunnat förväntas; men här bör då ock tagas i betraktande, att redan ett stillestånd i en dylik sakernas ställning är en ganska glädjande företeelse, särdeles i ett samhälle der handel och sjöfart samlar så många arbetare från när och fjerran, utan möjlighet för stadsmyndigheterna att i afseende å deras försörjningsförhållanden utöfva tillsyn och kontroll. Tillståndet skulle emellertid otvifvelaktigt varit helt annorlunda, derest under det senaste fjerdedels seklet samhället ej haft att glädja sig åt så många storartade yttringar af den enskilda välgörenheten och af kommunal-myndigheternas omtänksamma åtgöranden; men det är ock på tid att deraf börja uppskära frukterna. Här må ej omnämnas de flere anläggningar och uppoffringar, som åstadkommits till handelns och sjöfartens fromma, och — Var han i er boudoir innan vi öppnade detta skåp och talade om lady Chetwynd? — Ja, han gick ut, och jag ropade på er, och vi gingo hit in. — Ah! Öch han kom tillbaka inom tre