störtat ned, hvarvid flere personer begrofvos i ruinerna. : Den stora sarkofag, som drottning Victoria skänkt kejsarinnan Eugenie, har nu kommit till Chiselhurst och genast förts till det grafkapell, der Napoleon III:s graf skall tillsvidare vara. Den 9 januari, första årsdagen af kejsarens död, skola stora sorgehögtidligbeter ega rum. Kejsarinnan lefver fortfarande mycket tillbakadraget. Hennes hofstat är inskränkt till fem personer, m:lle LArmina, hertig de Bassano, grefve Clary, d:r Conneau och d:r Corvisart. Hvarje lördag kommer den kejaerl. prinsen hem och stannar öfver till måndagen. Han skall i Woolwich ha gjort goda framsteg i sina studier; isynnerhet egnar ha nsig med förkärlek och framgång åt studiet af det tyska språket. Den kejserl. familjens närvaro i Chiselhurst utöfvar emellertid sin tilldragningskraft, hvilken visar sig i det antal villor, som på senare tiden uppstått derstädes. Värdet å grundegendomen på stället har under sista åren tiodubblats. Inom Italiens dep.-kammare har regeringen framlagt förslag om en reform af jurysystemet och om åläggande af tvång till civilt äktenskap före den religiösa ceromonien. Från Tyskland skrifves, att erkebiskop Ledochowski i Posen, till svar på regeringens uppmaning till honom att lemna sitt embete, förklarat, att en biskop mottager sin myndighet från påtven, icke från den borgorliga makten; han vill derför icke afgå på den senares befallning. Han skulle endast lemna sin post, om påfven så önskade, för närvarande tänker han qvarstanna. Från G ne ve meddelas, att bland dem, som omkommo med ville du Havre, voro tvenne delegerade till den nyligen hållna evangeliska alliansens kongress i Amerika, neml. pastor Pronier från Gvåve och pastor Carrasco från Madrid. Amerikas kongress har med ovanlig värme mottagit Sydstaternas forne v. president, Stephens, då han som nyvald medlem af representanthuset der intog sin plate. — OCF Å Ö — — —2— bm DD Senare post. Till Times telegraieras om det fortsatta bombardementet af Carthagena följande: Escombrera d. 1 december. Bombardementet i går morse var mycket starkt. Ofta kasta de sju till åtta bomber i minuten. Kapt. Pauli och Amezaga begåfvo sig in bland de belägrandes linier och anhöllo hos militärkommissionären om vapenhvila, för att kunna bringa de icke-stridbara ur Carthagena. Ett fullständigt inställande af sientligheterna vägrades, men man medgaf att under fyra timmars tid ej skjuta på hamnen, så att de ickestridbare kunde i säkerhet bortföras. Madridkommissionären tillade, att om upprorsjuntan ville underhandla om att gifva sig, så kunde främlingarne garantera, att allas lif skulle skonas, förutom Contreras, förutsatt att man genast och ovilkorligt gaf sig; i annat fall skulle ingen af ledarne skonas. Anthion begaf sig härpå in i hamnen, följd af tvenne italienska och tvenne franska båtar. Ingen engelsk båt kom, emedan den engelske amiralen ansåg det skola innebära en kränkning af neutraliteten. Dock var den engelska flottan representerad af tvenne officerare från Lord Warden?, hvilka frivilligt gått med. Vi inkommo utan svårighet i hamnen. den italienske befälhafvaren redogjort för ändamålet med sändningen, hissade fästena röda och svarta flaggor, jemte den spanska. Skjutningen var mycket svag å båda sidor, ehuru vi kunde se bomber då och då slå ned på fästena Despennaperos och Moro och äfvenledes i staden. Upprorsskeppen sköto och förde svarta flaggor. Juntans kommissionärer kommo ombord för att förklara, det inga stridbara män skulle få bortföras. Kort derefter kom en annan kommissionär från Numancia med samma bud. Några främmande båtar lade till vid Espalmador, under fästet Galeras, hvarest funnos många qvinnor och barn. Några voro ifriga efter att komma bort, men vägrade. De förklarade, att intransigenthustrurna illa behandlades och uthungrades af centralisterna, mot hvilka de utslungade förfärliga anklagelser. Många sade, att de beldre ville dö med sina män och fäder. De påstodo, att många qvinnor i staden gripit till gevär och revolvrar. Många män voro oförskämde samt anklagade engelsmännen för att vara röfvare, hvilka stulit intransigent-revolutionens skepp och tillintetgjort det. Kapten Ameza utvecklade stor kallblodighet och takt, men förvirringen och svårigheterna vid embarkeringen voro likväl så stora, att engelska konsuln uppmanade honom att begifva sig in till staden. Skjutandet hade åter börjat och var mycket starkt från båda sidor, och kulor slogo ned i hamnen och nära landgångsplatsen. Han hade af italienska amiralen fått de strängaste befallningar om att icke blottställa sitt folks lif. Han gick likväl in på att föra en italiensk båt i land, der den möttes af en del frivillige. När den italienske kaptenen begärde att bli förd till juntan, hotade man honom med en pistol och beskyllade honom i ett våldsamt språk för att vilja bortföra juntan. Han förklarade då ändamålet med sin ankomst, och de frivillige motsatte sig nu icke längre vår landstigning, men kulor föllo så tätt omkring oss på alla sidor, att det var omöjligt att föra qvinnor och barn ombord. Anordningarne med vapenhyulan hade gått sönder. Vi ha sedan erfarit, att intransigentes gjorde ett utfall under den tid som var bestämd för fientligheternas inställande. Detta framkallade de belagrandes starka skjutning. Vi återvände till Espalmado, under Galeras. I denna stund kom engelska fartyget Hart in i hamnen, följdt af franska fartyget ÅRenard och de tyska båtarne. Åsynen af de tyska och engelska flaggorna uppretade intransigentes. Några blefvo mera våldsamma i sina uttryck än någonsin. Peters, en intransigent engelsman, sade till konsuln, att om de främmande fartygen sökte att lemna hamnen utan juntans särskilda tillåtelse, så skulle Numancia skjuta på dem, och om Numancia ej gjorde det, skulle han skjuta från sitt eget fartyg. Ställningen började bli ganska kritisk, och eftersom de nyanlände båtarne ej kunde göra någon nytta, ansågs det vara bäst, att de återvände till Escombrera. Under hela tiden pågick en stark ömsesidig skjutning, och bomber fördes från land ut till upprorsskeppen. Unga gossar och flickor biträdde härvid. Mer än 100 qvinnor och barn embarkerade. Upprorskommissionärerna kommo ombord. Qvinnorna drogo sig undan. Peters följde dem och gaf befallningar, som hotade med att Numancia skulle a 4 1 RR A hartfyrda Avltinsarna