Rättegångsoch PolissakerVåld mot hustru. Säckbäraren Niklas Johansson, boende vid Bergsgatan, var till tisdagens session i poliskammaren ånyo inkallad af sin hustru Anna Mathilda, att ansvara för det han fortfarande för ett supigt och oordentligt lefnadssätt samt ständigt misshandlar och slår henne. För icke längesedan var J. inkallad för enahanda förseelse, då han lofvade bot och bättring, hvilket löfte han dock icke länge kunnat hålla. Sistl. 24 nov. öfverföll han hustrun senast i deras hem och tilldelade hennejett våldsamt slag i hufvudet med en butelj, så att blodvite uppkom. Johansson påstod, nu som vanligt, vid förhöret, att hustrun visat otrohet i äktenskapet, hvilket han dock icke kunnat bevisa, samt att derifrån härledde sig hans onda och häftiga lynne mot henne. Som han emellertid önskade tå styrka detta med vittnen och åklagaren äfven hade vittnen å sin sida, uppsköts målet på åtta dagar, under hvilken tid Johansson dock införpassades till cellfängelset. Våld och rån. Hemmansegaren Otto Nilsson från Hästebäck i Askims socken hade d. 29 nov. varit inne i staden i affårer och innehade, då han på qvällen ämnade återvända hem, en summa 70 rdr i en pung. Han hade dock den oturen att å Fisktorget göra bekantskap med en f. d. artillerist vid namn Olaus Andersson Wallin, som insnärjde sig med honom och lät sig bjudas på åtskillig förtäring af den enfaldige Nilsson. Under dessa glada stunder hade Wallin äfven sett, att hans nya vän var stadd vid kassa och derpå rufvade han hela tiden. På qvällen yppade sig emellertid ett förträffligt tillfälle för W. att realisera sin uttänkta plan, i det Nilsson ber honom följa sig till ett ställe i Masthuggsbergen. W. är genast villig att följa, och de började marschen. Vid framkomsten till nämnde ställe rusar Wallin emellertid på Nilsson, slår omkull honom samt tilldelar honom ett slag med en tjock stör i hufvudet. Derefter rånar han honom och lemnar derefter skyndsamt stället. När folk emellertid anländer och finner Nilsson, har denne nog sinnesnärvaro att ungefär beskrifva rånaren och dagen efter lyckas det polisen att gripa Wallin och bäkta honom. Vid polistörhöret erkände W. genast och utan tvekan både våldsgerningen och rånet. Af de stulna penningarne hade han vid häktandet endast hälften qvar, hvilka återlemnades till mälsegaren och införpassades Wallin för vidare ransakning till cellfängelset.