Danska riksdagen öppnades åter i torsdags. Do national-liberala tidningarne synas antaga för gifvet, att den förenade venstern ej skall fortfarande vägra att taga finanslagen under behandling. Deremot vänta de sig någon annan manöver från partiets sida, ehuru dettas ledare forttarande iakttaga den djupaste tystnad i afseende på sina planer. De nämnda tidningarnes språk är dock mycket försonligt, och de uppmana partiet att framför egen sjelfvisk sak ställa fäderneslandets bästa. Mellanrikslagen. Norska Morgenbladet har börjat en artikelserie om förändringar i mellanrikslagen, sägande, att denna sak snart skall bli föremål för behandling inom stortinget, att den är af största vigt för landets ekonomiska utveckling och utgör ett mycket allmänt samtalsämne bland Norges handelsoch näringsidkare?. Förf. säger, att de förutsättningar, som kommo 1857 års storting att förkasta den då föreslagna reformerade mellanrikslagen, neml. fruktan å norska industriens sida för att den ötverlägsna svenska industrien skulle förstöra den förra, numera icke finnas. Handel och jordbruk, sjöfart och industri ha i Norge gjort stora framsteg. Med kapitalbildningen i landet ha följt mod och tillit hos de näringsidkande till egna krafter, ochs vi ha sett de äldre verksamhetsgrenarne utvidgas och nya blomstra upp, på samma gång som de enskildea skuld till utlandet betalts. Dessa lyckliga sörhållanden ha vidgat blicken. Man ropar ej längre på tullskydd, utan klagar i stället öfver, att marknaden för Norges industriela verksamhet är för liten. 1 stället för den ängsliga ovilja, som gjorde sig gällande hos oss år 1857 mot hvarje närmande till Sverige, har nu bland handlande och industriidkande inträdt en uppriktig och liflig önskan efter en för båda landen lika fördelaktig lösning af frågan om en utvidgning af vår ömsesidiga handel och sjöfart. Denna tanke har ock funnit sitt uttryck i en från Norges främste fabrikanter till finansdepartementet ingifven sramställning. — Det är med fägnad vi se dessa uttalanden från norsk sida; de skola finna ett välvilligt emottagande i Sverige, som dock sjelf ej gerna kan mera taga initiativet i denna sak. Kolpriserna. Förliden vecka föll priset på kol 6 sh. pr ton å kolbörsen i London. Economist anser detta prisfall, som inträffar just vid vinterns början, vara ett säkert tecken till, att de naturliga orsaker slutligen börjat verka, hvilka måste leda till ett prisfall. Affärsverlden har aldrig tviflat på, att priserna skulle reglera sig sjelfva, då de väl skrufvats upp öfver produktionskostnaderna. Liksom förhållandet är med andra artiklar, skulle följden af de höga priserna bli en kraftig ansträngning efter att producera mera och en minskning i efterfrågan, och i ett gitvet ögonblick skulle dessa båda orsaker sammantagne komma priset att falla nästan lika plöteligt som det stigit. Allt detta har verkligen inträffat. Under de sista två åren har man utvecklat stor verksamhet i nya grufvors öpprande och de äldres utvidgning, och då eftertrågan samtidigt visat tendens att minskas, börjar priset att närma sig produktionskostnaderna. Tvifvelaktigt är, huruvida stenkolen skola åter för någon varaktighet sjunka ned till sitt förra pris, men det är högst sannolikt att så skall ske för en tid, och under alla omständigheter skall det prisfall, som kan väntas komma att hålla sig, stå långt under de närvarande priserna. Duell. Till Morning Post telegraferas från Berlin d. 30 nov., att en länge väntad duell mellan fältmarskalk v. Manteuffel och generalen grefve von der Goeben nu blifvit utkämpad. Den skall ha föranledts af en förolämpning, som Manteuffel tillfogat generalen under kriget. Von der Goeben skall ha allvarsamt sårats i magen af ett skott. — Tyska tidningarne tala likväl ej derom.