generalen Jarras, chef för havs generalstab, och öfverste Villenoisy. Den senare förklarade, att Metz alltifrån krigets början var i fullständigt försvarstillstånd, att Preussens verk utanför staden voro utan all betydelse och att hvarje motsatt åsigt var dikterad af feghet. Det fanns ätven tillräckligt med lifsmedel. Då öfversten slutat sitt anförande, frågade Bazaines försvarsadvokat Lachaud honom, om det icke var han, som inlemnat en petition till nationalförsamlingen med begäran om åtals anställande mot Bazaine, hvartill Villenoisy med hög röst svarade: Jo, det var jag. Då jag gjorde det, löd jag en religiös känsla. Slutligen uppträdde en medlem at kommunalstyrelsen i Metz, en hr Prest, och riktade ett våldsamt angrepp mot marskalken. Han sade, att staden vid dess uppgifvande hade lifomedel för åtta dagar, fastän intendenten de Cevilly förklarade jdet vara osanning. Efter kapitalationan hade vittnet sjelf besökt preussarnes Åfruktansvärda verk, om hvilka han hört så mycket. De utgjordes af en enda liten skans vid St. Julien, en half aln hög och med tre kanoner. Naturligtvis behöfva vi ej uppmana läsaren att ej sätta bestämd lit till detta slags vittnesmål, hvilka endast visa, huru härdnackad den franske småborgaren är i att gifva generaler goda råd och blanda sig i saker, dem han ej förstår sig på. Anmärkas må ock, att de civila vittoena äro vida våldsammare i sin kritik af narskalkons ätgörande, än de militära. (Forts.) s . sccki—