sjukdom och sorgen öfver hennes död samt genom flera på hvarandra följande förluster och isynnerhet sin sonsons hjertlösa och dåliga uppförande småningom hade blifvit bragt till sådan fattigdom, att han slutligen såg sig ur stånd att behålla den anspråkslösa bostad, som han innehaft under många år. Den stackars gamle mannen hade följaktligen betalt sitt sista hyresqvartal, tagit sig en enda kammare och anhållit om en vrå här i magasinet för sina möbler, i förhoppning att en dag kunna betala magasinshyran och återtaga sina kära saker. Men det ena året hade gått efter det andra utan någon utsigt för honom att se sin dröm realiserad, och under tiden hade hvarje at hans effekter, angripna af fukten och tiden, blifvit allt sämre och mera förfallit. Icke mindre skröplig och bruten sjelf, tycktes den gamle likväl allt mera lifligt fästad vid dessa stumma vittnen till hans lyckligare år, och han brukade tid efter annan komma för att se om sitt bohag. — Kontrollören, som kände deltagande för den gamle och rördes af hans tysta och sorgsna ihärdighet, hade erbjudit hoDom att efterskänka afgiften och låta honom få bortflytta sakerna, men till svar skakade blott gubben bedröfvad på hufvudet. Slutligen hade hans besök blifvit allt sällsyntare och hade numera alldeles upphört; hans krafter räckte förmodligen icke mera till att släpa honom till rue de Pontoise. Iotill detta galleri stöta flera vindar, hvarest ligger uppstapladt allt möjligt slags skräp; en sådan tycktes uteslutande förbehållen åt korgar af alla upptänkliga former, storlekar och ändamål, en annan åt buteljer, en tredje åt timmermans-materialier, fragmenter af murareställningar, plankor och bräder o. 8. v. å en annan sida af gården befinna sig häst-, boskaps-och hundstallarne. Hästar, oxar, tår, getter och åsnor anträffas stundom öfvergifna på gatorna och föras då hit, men mängdon deraf öfverträffas dock vida af de upptagna kriogirrande hundarne, från hvilkas sida beständigt höres ett ömkligt tjut. Dessa befinna sig på en stor gård, belagd med flata stenar och indelad i två afdelningar. På hvardera sidan längs murarne äro gjorda afbalkningar af större och mindre storlek, i hvilka de upptagne hundarne äro bundna. Polisen håller nemligen en sträng uppsigt öfver att inga hundar få springa lösa på gatorna och griper utan nåd och barmhertighet hvar och en sådan som anträffas, likasåväl den aristokratiske lilla havaneraren eller King Charleven, hvilken är van att ligga på sammet och lesve på socker och grädda men oförsigtigtvis kommit att gifva sig ut på äfventyr, som den utsvultne löphunden, hvilken hjelper lumpsamlarne att genomenoka sophögarne. Alla dessa föras till rue de Pontoise, der de at en kompetent domare klassificeras i olika kategorier. De, hvilkas yttre röja ett törnämare stånd, få äfven här åtnjuta vissa priviiegier. De inqvarteras i beqväma celler med sluttande golf betäckt med ren halm, der de ha en skål med vatten och en annan med köttben, med hvilken frugala men något så när tillräckliga kost det är dem möjligt att uppehålla lifvet under de åtta dagar, som det står egarne fritt att efterhöra dem och bevisa sin eganderätt. Har ingen egare anmält sig urder denna tid,-så säljas de på auktion, och: en sådan föregår hvarje söndag. Men det är endast första klassens hundar, de verkliga patricierna, som åtnjuta dessa förmåner. De andra, som icke anses ega något synnerligt värde och derföre icke förmodas komma att blifva efterfrågade, behandlas me i ett verkligen upprörande barbari. Under de tre dagar, som de behållas innan de dödas, få de intet skydd och ingen vård och icke ens hvarken mat eller dryck. — De ha intet värde, sade vaktaren, således är det inte lönt att föda dem. — Frihet, jemnlikhet och Broderskap, som republiken låtit måla på väggarne till alla olortliga byggnader i Paris och som äfven står här, gäller icke för de stackars kräken i a Pourriere. Också är det så af dem som komma ut öfver denna tröskel, när de en gång betrådt den. Af omkring tusen hundar, som ippbringas i månaden, är det vid pass sexnundrafemtio som dödas.