pöt för alla de mångsaldiga och olikartade effekter, som blifvit påträffade på Paris och dess förstäders gator, för alla saker af hvad namn och beskaffenhet de vara må, som blifvit förlorade, glömda eller sakna synlig egare. Denna depöt hörer under polisprefekturen och ligger vid rue Pontoise nära invid Seinen. En gammal trasig fana hänger öfver porten och visar, så godt den kan, ställets officiela karakter. Det är också på grund af denna officiola karakter, som stället icke är tillgängligt för hvem som helst; det erfordras för detta. ändamål en tillåtelse från prefekturen, hvilken emellertid utan svårighet erhålles. Har man en gång erhållit tillträde och kommit inom porten, så befinner man sig föret. på en temligen rymlig gård. Midt emot ingången synes ett ofantligt stort vagnsskjul, der alla åkdon som påträffas utan egare få sin plats. Att glömma ett åkdon tyckes låta alltför besynnerligt, och likväl är ingenting vanligare. Det går ingen enda dag förbi, som ej polisen upptager flera stycken af olika slag, i hvilkas körsvenner kommit att glömma sig qvar på en krog så länge, att de till slut också alldeles förgätit lastvagnen, kärran-eller fiakern, som stått väntande i många timmar utanföre. Det händer också ibland, att mindre samvetsgranna kuskar utan vidare spänna ifrån sin häst, lemna åkdonet åt dess öde och sälja hästen för att göra sig en glad dag. Också ser man här den rikhaltigaste samling af fordon, kifrän den eleganta kabrioletten ner till den simpla grönsakskärran. Äfven hvarjebanda andra saker af tyngre och mera skrymmande beskaffenhet ha fått sin plats i vagnsskjulet, provisoriskt åtminstone. Bland annat, som man der har tillfälle att beskåda för närvarande, äro åtta stycken ofantliga kistor, som en vacker dag för halftannat år sedan hade blifvit funna på ett öppet fält utanför Paris, utan att någon menniska kunnat utgrunda, huru eller af hvilken anledning de kommit dit. När de öppnades för att undersökas befunnos de innehålla en enorm mängd — lampskärmar at porslin. De hafva, som sagdt, under halftannat år aldrig blifvit efterfrågade. Det egentliga förvaringsrummet för lösörepersedlar utgöres af ett mycket stort galleri, dit man kommer upp på en klumpig trätrappa. llär befinner man sig framför den aldra otroligaste samling af olikartade saker, som någonsin kan tänkas; men hurudana de än må vara, är hvarje föremål omsorgsfullt försedt med sin etikett och sitt nummer samt dessutom med en kort anteckning, meddelande hvad som är bekant om dess historia. Alla dessa detaljer återfinnas också i ställets register. Der står t. ex. ombunden med ett rep en hel mobilier, hvilken, såsom anteckningen gifver vid handen, befunnit sig der öfver ett år. Den har blifvit upptagen på rue S:t Victor, dit den blifvit utkastad af en hyresvärd, som på någon tid ej fått sin hyra eller hört någonting af en försvunnen hyresgäst. Ett omåladt, halt fällbord, hvars skifvor endast hålla fast genom ett enda gångjern, ett par illa åtgångna fåtöljer beklädda med trasig Utrechter-sammet, hvars färg ej längre ens kan urskiljas, en sönderslagen spegel uti dito ram, en soffa som erinrar om Noaks ark, en gammal säng med en söndrig halmmadrass, några rostiga kökspannor, kantstötta porslinsfat och koppar, ett annat kärl utan öra, några gamla litografier föreställande bataljstycken och les Gloires de la France, näslösa porslinsgubbar, en bucklig moderatör-lampa — alltsammans stauteigt, dammigt, trasigt och eländigt. En hel mängd eådana der partier finnas längre fram. Hvarifrån har allt detta kommit? Hvar finnas nu de, som en gång egde och lefde bland dessa husgerådssaker? Derom upplysa anteckniogarne intet, och det är endast i fantasien som man kan uppvinda historien om dessa föremål, som efter förmodligen en mängd skiftande öden och äfventyr slutligen hamnat här. Längre bort kommer man till en oändlig samling af paketor — paketer af alla dimensioner och former, innehållande Gud vet hvad, nlindade i balmmattor, i vaxduk eller i gråpapper, hopknutna med segelgarn, insydda i akan, i täcken, i dukar, i handeller näsducar. Kommer så ett helt sortiment af stegar if alla storlekar; flera stycken glasmästareådor fulla med fönsterglas, kanske nedsatta å gatan at sina egare medan de sprungo att uträtta ett ärende eller en kommission eller relt enkelt lemnado af en lärpojke, som rymt rån verkstaden; vidare en hel ofantlig packa alst uppruttnade madrasser, som förskrifva sig rån den stora barrikaden vid rue de Rivoli; ier bredvid en kringvandrande lörsäljares hela ager af husgerådsoch köksartiklar; musiknstrumenter af olika slag, men alla söndriga, tt positiv, en guitarr utan strängar, en dito iol, förmodligen någon gammal blind spelnans olyckskamrat; en oerhörd mängd mjölklaskor af bleck; en krogdisk af tenn med alla ess tillhörande vinmått; en gammal biljard; ragmenter af böcker; gamla skodon och gamla eraplyer; och slutligen fem säcker hvete, vilka, säger anteckningen, blitvit tillvaratagna å vintera 1869. a Det finnes emellertid kända egare till åtn ninstone några af dessa saker. Kontrollören a erättar t. ex. om en liten men icke alitför li attig mobilier, som ctår afskild borta i ett. ic örn, en helt rörande historia. Den tillhör en v. — T-Å O —! — OO— mA th HA mm — Å C Å —