Breflåda. Det är eget nog att finna, hurusom många års erfarenhet af ett yrke, många års vana vid dess vexlande svärigheter stundom icke äro tillräckliga för att låta yrkesutöfvaren med klarhet och jemnmod fatta ein ställning vid tillfälliga, mötande motigheter. ; Göteborgspostens redaktion ansåg det vara lämpligt att i gårdagens nummer rikta allmänhetens uppmärksamhet på några temligen tanklöst utkastade statistiska beräkningar, hvarmed Handelstidningens spalter för någon tid sedan prunkade. Handelstidningen skulle möjligen, om den varit fri från den retlighet, som nu mera alltför ofta utmärker densamma, kunnat hafva haft ett och annat att invända, som, åtminstone med sken af sanning, skulle hafva kunnat framkalla ett genmäle, men vår medbroder har i stället funnit för godt att genom ny öfning söka föröka sin redan föga afundsvärda färdighet i konsten att skrifva personliga otidigheter. Göteborgspostens särskilda dumheter, heter det, bryr H. T. sig icke om att besvara. G. P:ns utgifvare får sin släng afslefven, tidningens medarbetare in corpore desslikes, och en af dem namngifves alldeles obefogadt för att särskildt öfverösas. Slutligen finner H. T. det på sin plats att anlita det slags qvickhet, som hon på senare tider alltför ofta tillgripit, och att med en antydan, hvars finhet H. T:s utgifvare sjelf naturligtvis är den förste att beundra, förklara hela G. P:ns redaktion för Ånöt, en förklaring, som i all sin ohöflighet blir skrattretande, då man deraf kan sluta sig till, huru löjligt ond H. T. måtte vara. Men det är ju eget nog, att man vid så mogna år och med så mycken erfarenhet kan förgå sig på detta sätt, och det endast derföre, att en annan tidning på plateen tagitsig friheten påpeka, att H. T. verkligen begått några misstag i den i fråga varande uppsatsen, icke just så farliga, icke heller så ovanliga misstag, men ändå sådana, som aktningen för den läsande allmänheten borde förbinda H. T. att icke allt för otta låta falla sig till last.