Mrs Crowl kastade en blick mot fönstret för att öfvertyga sig om, att ingen stråle af dagsljuset trängde in i rummet. Det röda skenet från brasan fyllde hvarje vrå af rummet. Klockan är öfver tolf på natten, miss, sade mrs Crovl. Min man ligger och sofver der, som ni ser. Ni skall enart kunna gå vidare med herrn; men vill ni ej ha en kopp kaffe först? Doften från det varma kaffet kittlade Bernices luktorganer. En svag hunger vaknade hos henne. Hon reste sig från halmbädden, drog tillbaka hufvan från sitt bleka ansigte och stapplade fram för att sätta sig på en af stolarne. Hon var ytterst svag — hon kände sig tung och illamående — hon kunde knappt beherrska sina tankar eller sina kroppsliga förmögenheter, — Jag känner mig så besynnerlig, sade hon matt. Jag är mycket svag. Jag skall taga litet kaffe, om ni tillåter. Mrs Crowl skyndade att hälla i en kopp kaffe samt gaf den en stark tillsats af det sömngifvande medlet, sågom Xonk befallt henne att göra. Hon bar koppen jemte en bit fogel på en tallrik samt några skorpor fram till Bernice, som tog helt obetydligt af maten, men drack ur kaffet. — Nu skall ni snart känna er bättre, miss, sade mrs Crowl, i det hon tog bort maten. Kaffet var ovanligt starkt och det skall stärka era nerver. — Ja, det gör allaredan verkan, sade Bernice med keberaktig itver, i det hon kastade en blick på Monk.