Le Temps uppträder på det bestämdaste mot denna allmänna omröstning tör afgörandet af författningsfrågan och säger, att den måste leda till en våldsam diktatur eller ock till anarki; en enad och fri regering skulle, efter fastställandet af omröstningsprincipens giltighet i afgörandet af regeringsformen, bli omöjlig. — Det är anmärkningsvärdt, att man i Frankrike vågar på det sättet uttala sig mot plbiscit. Till sist må här för kuriositetens skull meddelas följande orakelspråk af grefvens af Chambord liforgan ÖUnion-: Konungen fasthaller vid alla sina förklaringar. Nationalförsamlingen sviker alla sina löften. Konungen växer och blir starkare. Församlingen blir mindre och svagare. Piktaturen är slutet på tricolor-parjamentarismen. Det hvita konungadömet skall vara slutet på diktaturen. Finansministern Magne afslutar sin finansberättelse med följande ord: De senaste årens händelser ha framkallat oerhörda utgifter; stora lån voro af nöden och blefvo lyckligt genomförda. Tyskarne ha fåttsin betalning, och Frankrikes jord är utrymd. Deremot ha utgiftsposterna ansenligt ökats, och de bestående skatterna äro ej tillräckliga för att betäcka dem. Vi måste pålägga landet nya uppoffringar för att icke få den ena underbalansen efter den andra. Men genom sådana uppoffringar skola våra finanser efter hand kunna komma på en förträfflig fot och med dem det allmänna välståndet. . Jag vill likväl icke dölja, att skattebördan skall bli tung för många. Några af de af mig föreslagna skatterna, isynnerhet saltskatten, har jag sjelf förut bekämpat, men nöden har tvungit mig att ingå på dem. Jag vet, att det är otacksamt att tala till lanlet om uppoffringar, och jag har ännu aldrig hört, ätt en skatt varit populär. Men det är min ötvertyzelse, att de skatter, jag föreslagit, äro de mest prakiska, de jemförelsevis lättaste, och jag tror, att pariotismen skall hjelpa till med att bära dem, dels lerför att det gäller om att bringa våra finanser på n solid fot, dels derför att skatterna ju endast äro llfalliga, tills antingen handelsfördragen lupit ut ch nya tarisler införas, eller tills banken fått sin ordran betäckt, hvilket skall plötsligt minska utgiferna med 200 millioner. I det hela taget, ha vi rean gjort framsteg; vår produktion har fått nytt lif, nen lätom oss derför icke hängifva oss åt några ilusioner. Allt är ännu icke förbi, och Rom bygdes cke på en dag. Med ordning, fred, arbete, sparamhet, försigtig politik, måttlighet i våra utgifter ch isynnerhet genom tålamod skall Frankrike vara stånd att öfvervinna svårigheter.