nerot utanför bröllopsgården afsjöng flere af sina vackraste sånger till brudparets ära och till nöje för de månge åhörande och åskådande, som infunnit sig. Ått lefve: ÅSydow och hans brud!, åtföljdt af kraftiga hurrarop, fullbordade den lika vackra som förtjenta hyllning, hvilken dermed egnats den äldre kamraten och vårdaren af sångens intressen inom Lunds akademiska ungdom.