Ar III8 HCAUECS Storre an I ITTÅQ om sJotarten. Hå upptaga de förra för den inrikes sjöfarten 219 ångfartyg af 2571 läster och 6250 hästkrafter, medan kommerskollegiet gifver de motsv. siffrorna resp. 305, 3083 och 7745. Det lärer vara de små ängsluparne, hvilka i hufvudstaden uppehålla persontrafiken, och hvilka af öfverståthållarembetet icke anses tillhöra den inrikes sjöfarten, som vålla stridigheten. Antalet skeppare och besättning på 1708 segelfartyg för inrikes fart at 23,885 läster utgjorde enligt konungens befallningshafvande 4950; kollegiet har mot den senare siffran endast 3,043, derigenom att sjöoch uppstäders, köpingars och landtmäns fartyg, då de begagnas till utrikes fart, icke äro upptagua. För den utrikes sjöfarten, hvarom uppgifterna äro närmare öfverensstammande, användes 1870 enligt femårsberättelserna 63 ångfartyg med ett lästetal af 2.945, hästkrafter 3,385, samt seglande fartyg 1,384, med ett lästetal af 80,318, och en besättning utom skepparne af 10,330 man. Tabellerna ötver handelsståndet upptaga för 1870 af båda könen 21.290 personer, hvarut 6,490 på landet och 14 501 i städerna. Laudtbandeln bar i jemförelse med den föregående perioden icke ökat sig, och ehuru åtskilligt anmärkes mot den samma, börjar man medgifva att den i allmänhet varit till nytta, derigenom att allmogen nu spiller mindre tid på långväga stadsresor. Af handelsstandet äro ej mindre än 3,.755 qvinnor, hviket gör en tillökning trån förra dvinqvenniet af nära häliten. IIandelsoch husbhållsföreningar hafva i flere län bildat sig till motvigt mot det kreditmissbruk som lägges laudthandeln till last, men som är vida äldre. Den gamla gårdfarihandeln upphör allt mer och ersättes af kringresaude judar, tyskar och andra utländningar, liksom de forna marknaderna mer och mer förlora sia betydenhet och efterträdas af torgdagar och s. k. kreatursmöten, hvilka senare på somliga stallen autagit karakteren af verkliga marknader. Den följande kamerala afdelningen innehåller föga som kan intressera oss. Vi lemna derföre till en början ute allt som avgår hemmausfördelning och skiftesväsande samt ofvergå med ens till taxeringsvärdena. Jemtöras dessa, så vidt de röra jord, mråttuingar och lägenheter på landet, med dem som egde rum vid slutet af det töregående qvinqvenniet, tiunes en nedsättning af nära 190 millioner, eller trån 1 854, 650,000 till 1,756 250,C00 rår, allt i runda tal, samt för städerna en summa at 441 200.000 rar: eller summa fastighetsvärde för heia riket 2, 198 260,000 rdr, allt efter landshöfdingeembetenas beråkviugar. Riksgaldskontoret räknar dem till mer än 90 millioner rdr högre. Kronans fasta egendom är taxcral till något öfver 100 mill., utom i mantal satt kronoegendom på landet under enskild dispositiop, omkrirg 11,435 millioner. Kronouppbördens belopp gifver alls ingen föreställning om statsinkomsterna och kan derföre saklöst lemnas ur räkningen. Det anmärkes, att värdefulla bidrag till kännedom om kommunernas finanser börjat ingå — för några lån temligen fullständigt; men det är tills vidare Ingen möjlighet att göra några beräkningar öfver hela den kommunala bustållningen. Medelstora län redovisa för sipa samtliga behof en halt million eller så omkrivg, så vida inga större städer äro belägna inom dem. Stockholms budget går till nära 4 mill. om året, och Göteborgs upgetär till hälften så mycket; dock inräknas på båda ställena en mängd inkomster och utgifter, som icke hafva något att göra med taxeringen. I afseende på försäkringsväsendet anmärker förf., att han blitvit angenämt ofverraskad af den ofantliga utveckling som denna välgörande verksamhet tagit uder de sista fem åren: en mängd nya försäkripgsbolag hafva uppkommit, och de öfrigas se är betydligt utvidgad, så att ensamt försäkrivgsanstalterna mot brandskada vid 1870 års utgång hade ett ansvarighetsbelopp af icke mindre än 1,785 mill., mer än motsvarande taxeringsvärdet af hela rikets jord; ersättningar för brandskador hade under hela perioden utgått med till asamman 16,823918 rdr. Bland tförsäkringsbolagen mot sjöskador bör nämnas Stockholms sjötörsäkringsaktiebolag, som inrättades 1867 och hvars under de tre årens försäkrade kapital, hvari naturligtvis inbegripes de reassurerade beloppen, vid 1870 års utgång utgjorde mer än 142 mill., samt en utbetald skadeersättning, efter afdrag naturligtvis för reassuradörernas tillskott, af nära 870.000 rdr. Störst af alla dessa bolag är det under t ående qvinqvenniet i Göteborg inrättade sjölörsakringsaktiebolaget Gauthiod, med en ansvarighetssumma at nära 229 mill., hvarå dock under femärsperioden endast 605 104 rdr blifvit utbetalta i skaUCersält 5 rna — det fins två sådana i Sverige — h nu vj fått full fart, och kan hånda motverkas iden till någon del a den enligt vår tanko helt och hållet oberattigade IUIningen, att det är något syndigt eller åtminstötande uti att bygga chonomisga spekola i sin lifslängd. Förs gar mot fårlasto kreaturssjukdomar och hagelskador, Uvilka i ra äkerbrukande länder äro mycket brukliga och 10, äro här så godt som okanda, hvilket icke rat än beklagas; det hushällningssällskap, som skades bilda det första kreatursförsäkringsbolag ett kelt län, skulle göra sig väl förtjent at det allmänna. Om litränteoch kapitalförsäkringens A — — W— — — —ö——0————2221d,——77755———7, otaniliga utveckling, hufvudsakligen genom TosSterlåndska föreningeus välsignelserika verksamhet, innehåller den periodiska pressen tid efter annan mycket glädjande munderättelser. Vi inskränka oss här till att etter föreningens sista nyligen utdelade berättelse anföra följande betecknande s:freriörbål!anden för de fyra sista råkenskapsaren. År 1868 tillkommo 900 nya delegare i litränteanstalterna, med ett under ret insatt belopp af 253,334 rdr; samtliga delegare voro qvarvarande, och den vid årets slut innestående behållaingen utgjorde 2,201.488 rdr: är 1869 voro dessa siffror respektive 1,879, 5: 8, 9.751 och ),193; år 1870 voro de 3465, 7 600, 13. 172 och 3,127,146; år 1871 slutligen 7,305, 1,147,197, 20,353 och 5,008,378. Det sista och icke minst vigtiga kapit!et angår den allmänra fattigvården. Chieten för statistiska cuntralbyrän redogör omständligt för de äldre föreskrilterna som hade afscende på sattigvårdsstatistiken, men då hela den dertill hörande lagstiftningen blilvit genom den nya sattigrärdestadgan af d. 9 juni 1871 i grund förändrad, kunna vi för bigå allt som dit hörer och inskränka oss till några at de vigtigaste sakförhällandena. Hvad då först augår antalet af iattigvärdssamhällen, så sammanfaller det i allmänhet mod kyrksocknarnes aneal; några sammanslagningar at flere socknar hafva visserligen egt rum, men deremot hafva icke få enskilda större egendomar och industriella anläggningar sin särskilda fatigtörsörjuing, och på några ställen är roteindelning tagen, så att på det hela kunna fattigvärdssamallena, om de särskilda rotarne deri medräknas, lås till omkring 3,000. Fattighusen utgjorde under perioden omkring 2.400 och hade rum för i det maste 20,000 personer; 870 fattigvårdssamhällen aknade alldeles sådana anstalter, men andra hade så många flerc, så att i somliga socknar funnos ända till 20 a 30 lägenheter tillgängliga för tattiges herbergerande. Samtliga fattighjon och understödstagare på landsbygden beräknades för 1870 till 167.665 och för städerna till 36,713. Af dessa 204,378 personer hafva under 1870 85,147, hvaraf 36,985 barn, åtnjutit full försörjning, de öfriga, bland hvilka utan rvifvel också ingår ett betydligt antal barn, partiella och tilifälliga understöd. Hela kostnaden tör fattigvården uppgick sistnämda år enligt femårsberättelserna till nåsot öfver 6 mill men Am man dart: 11 — V — ————S ————— ———— —— -k——0 — me mm Am ER —