straffad. Scotsby Å Newman voro lagkarlar, som anlitades i brottmålsfrågor och till dom hado Flack vändt sig för att få råd i hans närvarande bryderi. Det var på det sättet, som Gilbert Monk fått höra talas om honom. Monk hade studerat mannen och hans historia samt erfarit åtskilliga förhållanden, hvilka skulle bringa Flack i hans våld, ty karlen hade för sina juridiska rådgifvare omtalat ett par mycket fula omständigheter från sin förflutna bana, för hvilka han lefde i beständig fruktan. Dessa omständigheter utgjordes af hans delaktighet i vissa inbrottsstölder, för hvilka han likväl ej ännu var misstänkt af polisen. Monk hade ett enskildt samtal med Flack och antog minen af en sträng herre. Karlen var låg, rå, utan grundsatser, men han iakttog mot Monk en krypande ödmjukhet. Den senare lemnade borgen för hans inställelse vid domstolen, då den erfordrades, och ingick en öfverenskommelse med honom, enligt hvilken Flack skulle tjenahonom troget och derföre erhålla en viss summa pennin gar och skydd mot den hämnande lagen för alla sina föregående brott. På detta sätt hade Monk gjort denne man till en hängifven slaf. Flack sköt. tillbaka den rörliga sidan på blindlyktan och dolde denna under vagnssätet. Monk steg upp i åkdonet, yttrande med låg röst: — Kör långsamt. Vi skola anlända till Chetwynd omkring midnatt, Var försigtig. Kör nu. Vagnsdörren tillslöts. Körsvennen satte sig upp på kuskbocken, och hästarne gotte sig i rörelse på väg till byn Chetwynd