Telegrammer. STOCKHOLM d. 5 nov. En handels-och sjösartstraktat är afslutad mellan Srerige-Norge och Österrike. Våra naturalster och illlrerkningar — deribland jernoch träraror — befrias från difserentialtullen. Traktaten tillämpas genast eftec utvexlingen af ratifikationerna. TRIANON d. 3 nov. Efter hästiga utfall met åklagaren, Riviere, har Stoffel vid konfrentatlonen medgifvit, att han mettaglt Bazalnes depescher af den 20 augusti och af vårdslöshet lagt dem åsido. Regeringskommissarien fordrade då undersöknings anstäliende med Stoffel för underslef i fråga om depescherna. PARIS s. d Det berättas, att alla högerfraktionerna uppställa Chabaud-Latour som kandidat till v. presidenmtbefattningen i stället för Vitet. Vensterfraktionerna sägas vilja föreslå Leon Say till nationalförsamlingens president. Bonapartisterna vilja icke rösta för en förlångning på 10 år af den exekutiva magten. PARIS s. d. Till förslaget om förlångandet af Mac Mahons magtutöfning vill venstern lågga ett förslag om republikens definitiva erkännande. Vid ett bonapartistmöte i går förelades de församlade det förslaget, att bonapartisterna skulle rösta på Leon Say till president i natlenalförsamlingen, om venstern ville rösta på Eschasserieaux till president. lötet antog ej detta förslag, emedan det icke ville göra bonapartistpartiet beroende af venstern: man borde försvara sina egna konservativa intressen. Bonapartisterna vilja tilllåta en förlängning på tre år af Mac Mahons myndighet, men under debattens lopp föreslå, att landet omedelbart eller valmännen tillfrågas om den definitiva regeringsformen. PARIS d. 6 nov. Presidentens budskap konstaterar, att landet befinner sig i fredligt tillstånd och står i goda förhållanden till alla utländska makter. Förvaltningen år genomträngd at en strängt konservativ anda, hvilken äfven besjälar flertalet af nationalförsamlingen. Talet betonar den lifligt upprörda sinnesstämning, som utmårker nationalförsamlingens nya sammantrådande tilltölje af den förestående pröfning af de konstitutionella lagar, genom hvilka frågan om den definitiva regeringsformen åter bringas på dagord ningen. Presidenten vill hvarken ingripa i diskussionen eller gifva någon fingervisning rörande församlingens definitiva beslut, blott genomdrifva att dessa beslut respekterades. Den närvarande rörelsen torde dock måhända bevisa, att ett framlåggande af en regeringsform, hvilken skulle vara bindande för framtiden, medför allvarsamma svårigheter; kanhända skulle församlingen hålla för klokare att så ordna författningsenliga sörhållanden, att alla ordningens vänner om desamma kunde enas. För försäkring af det allmänna lugnet borde regeringsmakten ej dagligen blisra ifrågaställd. Den måste ega tillbörlig varaktighet, annars blefve hvarje stort företag emöjligt, landets utveckling hämmad, dess utrikes politik ofullständigt skött och regeringens ställning gent emot partisträsvandena ej vederbörligen tryggad. Derföre vore det önskvärdt, att församlingen grundade en stark, varaktig centralmakt.