obemärkt in i biblioteket, hvars dörr han riglade efter Big. Han hade icke varit sysslolös under den vecka han tillbragt i London. Tiden skulle visa huru verksam han varit under dessa få dagar. IIsan kastade en granskande blick kring rummet och gick derefter till fönstren och släppte ner gardinerna. Sedan tände han ett ljus och gick fram till det väggfasta skåpet. Vid ett föregående besök i biblioteket hade han tagit vaxaftryck af de olika låsarne, och nu tog han fram nycklar, af hvilka en upplåste de massiva dörrarne till skåpet. Han gjorde ett uppehåll och lyssnade. Ej ett ljud antydde lord Chetwynds återkomst, eller att mr Sanders eller någon annan medlem af hushållet nalkades. Monk började med nervös hastighet undersöka det inre af skåpet. Lådorna voro till största delen låsta, och till dessa hade han ej nycklar. Lyckan gynnade honom dock. I en af de olåsta lådorna fann han åtskilliga nyckelknippor och flera nycklar af mer eller mindre underligt utseende. En af dessa var rostig och så stor att den kunnat passa för en dörr i Toworen. Denna nyckel tog Monk. Han tillslöt skåpet, blåste ut ljuset och ställde det tillbaka på samma plats på skrifbordet, der han tagit det, samt låste ljudlöst upp dörren till stora förstugan. Han lyssnade ett ögonblick. Ej en rörelse kunde förmärkas i törstugan derute. Försigtigt öppnade han dörren och trädde ut ur biblioteket i förstugan. Han tog sin ytterrock från den krok, hvarpå den