Pres.: Hur kommer det sig, att denna befallning ej blef utförd? B.: Det har försummats. Jag upprepade tillochmed befallningen till general Picard. Jag kan ej ansvara för att mina befallningar icke blefvo utförda. Pres.: Hvarför bekräftade ni ej den muntliga befallningen med en skriftlig till kårbefalhafvarne? B.: Man sade mig, att det ej behöfdes. Det skulle varit tidsförlust. En och hvar måste väl haft samma intresse som jag i att våra fanor försvunno. Pres.: Trodde ni verkligen, att tyskarne skulle tro er, då ni lät säga dem, att man i Frankrike uppbränner fanorna vid regeringsombyten, och att hären derför ej nera hade några fanor? Pres.: Dagen derefter gaf ni general Soleille kontraorder, enl. hvilken fanorna skulle inpackas och öfverlemnas tillsammans med fästningsinventarierna? B.: Jag måste så göra, eftersom fienden tillbakavisade mitt uttalande. Pres.: År det icke underligt att behandla fanorna som. utnötta ekiperingspersedlar? B.: Jag måste ovilkorligen förhindra demonstrationer, derför gjorde jag så. Pres.: Derför utfärdade ni följande dagen en skriftlig härorder, i hvilken ni säger, att fanorna skola uppbrännas i arsenalen? B.: Denna befallning var af samma dag (d. 27) och har utan min förskyllan försenats. Pres.. Men i den samtidigt till general Coffinigres, kommendanten, skickade ordern förekommer intet om uppbränningen. B.: Det var onödigt att orda derom. Generalen visste allt. Jag ville undvika hvarje indiskretion, hvarje förveckling med fienden. Pres.: Men er befallning till general Coffinitres var ju hemlig? B.: Åh, i en fästning med 1500 spioner ges det inga hemligheter. Pres.: D. 28 skickade ni öfverste Girels i arsenalen en skriftlig order, enl. hvilken fanorna jemte all krigsmateriel skulle förvaras till fredsslutet. Hvad menade ni härmed? B.: Jag misstog mig; jag trodde, att franska regeringen skulle liksom förr återfå all fästningsmaterielen! Härmed förklarades förhöret vara slut. Bazaine protesterade emot ett uttryck i anklagelseskriften, enl. hvilket han skulle förverkat kejsarens förtroende, och sade, att under det han satt krigsfånge i Kassel, hade en adjutant från kejsaren i dennes namn uttalat till honom skriftligen kejsarens tack, för hans bållning. Denna skrifvelse framtogs och lades till handlingarne. (Forts.)