sjukligt utseende. Inom norraysslets fögderi äro rå1 a garne vackert uppkomna Ur berättelsen för Örebro län åtorgifva vi följande: Hösthvetet anses lemna fullgod äring, i medeltal Åe celler 10 kornet af god beskaffenhet. — Rål gen, hvilken på åkern var bemängd med svingel och i vild vicker, gifver i allmänhet endast b:e till 7:e kornet, men på en del ställen efter riadt utsäde ända ; till 10:e. — Vårhvete, korn och ärter lemna 6:e till 7:e kornet och således medelmåttig skörd, som dock är till någon del skadad i följd af den regniga våderleken under bergningen. — IIafreoch vickerskörden har varit ymnig, men på många ställen led den icke ringa skada af nederbörden, så att en stor del är af mindre god beskaffenhet. I oskadadt skick torde dock öfver hufvud taget inbergats 7 till 8 gånger utsädet. — Linet gifver god, men humlen endast ringa afkastning. Skörden af trädgårdsalster synes i allmänhet riklig. — Potatisskörden har utfallit mycket olika i förhållande till jordmån och läge; den dugliga afkastningen är blott ringa, uppgående måhända till 5:e kornet. Öfriga rotfrukter gifva en tillfredsställande skörd. Då fodertillgången är ymnig och afkastningen af hvete och hafre god, torde, ehuru öfriga sädesslag icke gifva mer än medelmåttig äring, årets skörd i allmänhet bedömd, dock kunna anses hafva utfallit icke obetydligt öfver medelmåttan. Höstsådden af råg har i följd af otjenlig väderlek under såningstiden blifvit mycket försenad och mångenstädes till en del icke verkstäld. Grönsäden är delvis klen och ojemt uppkommen samt den tidigt sådda skadad at mask. Ilvete, som såddes i vanlig tid, är vackert, men öfvervägande delen, sådd mot slutet af september, knappt uppkommen ur jorden Telegrafverkets pensionskomite började sina sammanträden i måndags. Kamreraren i telegratstyrelsen Kiellander är ordförande. För landtbruksakademiens sammankomst i måndags lemnar P. T. följande redogörelse: Hr Hamberg höll ett föredrag om de undersökningar som han på begäran af prot:r Nathorst företagit öfver från Alnarp insända ostindiska s. k. rapskakor, hvilka enligt den kemiska analysen väl visat sig nära lika till sina närande beständsde ar med vanliga rapskakor — dock nägot sämre — men dock ingalunda kunde anses utgöra ett för djuren sundt foderämne, då de voro utmärkta dels at ett mycket bittert ämne, dels af en flyktig olja, som på huden verkade likasom senapsolja och säkerligen icke kunde annat än skada de djur, som utfodrades med dessa oljekakor. — Hr Widegren redogjorde för Östersjöns fiskeristatistik och förevisade, på en färglagd karta, huru ordnandet af fiskerierna inom landet fortgått samt de anlagda fiskodlingsanstalterna, som nu uppgå till öfver 40 stycken. Öfver den till öfverläggning framställda första frågan: Hvilken erfarenhet har man vunnit beträffande användningen af de många olikartade kraftfodermedel, som börjat mera allmänt förekomma i handeln ? yttrade sig hrr Bergstrand, Arrhenius och Odelberg, dervid hr Bergstrand redogjorde för de undersökningar, som på akademiens laboratorium blifvit verkställda å alla i handeln hos oss förekommande foderämnen, hvarat dessas sammansättning och värde framgick. Särskildt erinrades om, att vid de försök, som gjorts med drankfodring vid akademiens experimentalfält, hade mjölken blifvit vattenhaltigare och mindre gräddrik, än då i stället för drank, rapskakor i motsvarande mängd blifvit använda. — Hr Odelberg erinrade med anledning häraf, att den drank, som användts vid experimentalfältet, varit från en jästfabrik, sur och af underhaltig beskaffenhet. Der man hade tillgång till färsk, god och ej utspädd drank, blefve förhållandet annorlunda, och ansåg hr Ö. sådan drank vara både ett kraftigt samt särdeles billigt fodermedel. Hr Arrhenius meddelade resultaten, till hvilka hr brukspatron von Celsing under en längre följd af år kommit, vid att till mjölkkorna gifva blandsädsmalt jemte mäskad potatis i förening med hö och annat stråfoder. En ymnig afkastning hade sålunda erhållits af god och gräddrik mjölk, under det att djuren deraf städse befunnit sig väl. — Vidare erinrade hr A. om önskligheten af att praktiska försök i större skala blefve under säkra kontroller utförda öfver olika foderämnens näringsvärde, smältbarhet och inverkan så väl på djurens helsa som på mängden och beskaffenheten af de produkter de lemna. Mycket vore härutinnan ännu outredt, och at den enskilde kunde man knappast vänta att så sådana försök fullt nöjaktigt utförda. De borde foretagas vid statens allmänna, för landtbruket understödda inrättningar, såsom vid akademiens experimentalfält samt vid landtbruksinstituten 4 Ultuna och Alnarp. Beträffande andra öfverläggningsämnet: Huru nppdrages skog säkrast, lättast och billigast? höll hr Björkman ett föredrag om barrskogs uppdragning gerom sjelfsådd medelst qvarlemnade tröträd, genom sådd af insamlade frön samt genom plantering. Framställningen om uppdragning och behandling af Jötskog uppsköts till nästa sammankomst som inträtfar den 17 november. Till ledamot af akademiens statistiska afdelning, i ledigheten efter aflidne lektor C. W. A. Tham, invaldes chefen för statistiska centralbyrån, hr I. Th. Berg. Antropologiska sällskapet höll i lördags i Stockholm sin första sammankomst under hösten och dervid invaldes åtskilliga nya medlemmar. D:r H. Hildebrand förevisade en indisk ståldolk med transversalt handtag för en smal hand; han meddelade derjemte några iakttagelser från sina under sommaren och hösten företagna resor, neml. beträffande hällkistor med en liten gång i fortsättningen af ena gafveln, en öfvergångsform mellan gånggrifter och hällkistor observerade i Skåne och Venersborgstrakten, vidare öfver de s. k. domaresätena, hvilka snarare tyckas haft religiös än juridisk betydelse och som synas särskildt förekomma vid gränsen ellan bygder, härad och landskap, hvarjemte han omtalade ett graffält från jernåldern vid Tibble i Litslena socken i Upland, på hvilken gårds egor finnes ännu ett annat graffält, som synes höra till den yngre jernåldern. D:r G. Retzius höll ett föredrag om de i vissa delar af Finland ännu förekommande rökpörten och andra dermed sammanhörande byggnader, neml. badstugan, rian och kotan, af hvilka den sistnämnda, som sannolikt utgjort finnarnes äldsta boningsform, såsom en egendomlig qvarlefva från forna tider ännu iakttages på några orter i de nordligare delarna af Finland. D:r II. Stolpe förevisade ett urval af de under innev. år å Björkö gjorda särdeles rikhaltiga samlingar at fornsaker, innehållande, för utom ett samladt siltverfynd af 108 dels hela, del: ss AA FN Le an vu (ll anatan l k