sig sjelf två gånger på bataljsältet, den första gången vid Borny der han fick ett sår i axeln, hvarvid han icke fäste någon vigt; den andra gången vid Gravelotte der han, omgifven af ett starkt fiendtligt kavalleri, satte sig sjelf i spetsen för den franska truppen och med sa beln i hand bröt sig igenom. Presidenten, hertigen af Aumale, framhöll dessa begge drag, som mäster Lachaud säkert icke skulle ha glömt i sitt försvarstal, men hvarom marskalken sjelf ingenting sagt. I allmänhet leder hertigen förhandlingarne med lika mycken opartiskhet som skicklighet. Ian ställde sina frågor på marskalken såsom en man af yrket, och denne tyckes snarare förklara sig med honom öfver några strategiska tvistepunkter än svara på punkterna i en anklagelseakt. De första förhören tvinga ännu mera än sakens föregående sidor till att dröja med hvarje dom öfver den anklagades handlingssätt.