Article Image
att blifva permanenta vid slutet af hvarje qvartal genom bankernas sträfvanden att för en eller par agar kunna uppvisa så stor kontant kassa som mojligt. Frukten at det stora prisfallet i Tyskland på aktier och industripapper samt andra utländska calamiteter torde blifva dyrare penningar och svårighet att placera en del Åpappere, men vi hoppas ingenting värre; detta är åtminstone opinionen hos åtskilliga framstående bankmän som varit här i Stockholm i dessa dagar. . Vår riksbank med all sin soliditet, upphöjd öfver allt tvifvel, lider dock äfven den för närvarande af brist på — 10-ören i silfver. Det har händt förut, men nu tycks det vara värre än någonsin, ty hrr bankofullmäktige hafva sett sig tvungna föreskrifva, att blott 5 riksdaler i 10-ören få utlemnas åt samma person och att utvexlingen får ske i endast en af bankens kassor. Härigenom vill man söka förekomma, att icke hela förrådet, som icke lärer uppgå till mer än mellan 1 å 2000 rdr, alltför fort skall taga slut, men naturligtvis kan icke restriktionen vålla annat än ökadt besvär och flera budskickningar för dem, som verkligen behöfva nämnda småmynt. Orsaken till bristen, som möjligen kan komma att utsträcka sig äfven till kopparskiljemynt, tillskrifves att hrr bankofullmäktige icke genom reqvisition af silfveroch kopparskiljemynt vilja hindra myntverket från att så fort som möjligt kunna få det nya guldmyntet färdigt. Myntverket är också ifrigt sysselsatt med förberedelserna till preglingen af de 6 millioner rdr i guld, som hrr bankofullmäktige begärt; men det torde vara ganska osäkert, om till i början af december ens 3 millioner hinna blifva preglade. Myntverkets skickliga gravör fru Lea Åhlorn har egnat sig med all flit åt graveringen af stämplarne, men detta arbete, som fordrar stor konstskicklighet och utomordentlig precision, är dessutom beroende af tillfälligheter vid stämplarnes härdning som kunna vålla att gravörens arbete är helt och hållet bortkastadt och måste göras om igen, hvilket också nu verkligen skall hafva inträffat. Hvarför hrr bankofullmäktige önska att senast i december hafva nytt guldmynt att tillgå, säges härröra deraf att man icke kan lemna ut sedlar å kronor, innan man har, guldkronor i kassan, och att man icke vill everera ut millioner i sedlar, lydande å riksdaler, rid slutet af gamla året, något som alltid är bändelen, för att sedan få in dem tillbaka i början på januari och då vara tvungen att förstöra dem, såvida nemligen nytt sedeloch metalliskt mynt vid nyärets början skola rättas i omlopp. Ett annat käl skulle också vara det, att man befarar att föekommas af det nya danska guldmyntet, men det orde vara tvifvel underkastadt, om något sådant i törre mängd kommer i rörelsen förrän fram i jauari. Af Stockholmstidningarne erfar man att det i örjan af ofvanstäende bref omnämnda mötet i IIumegården verkligen egt rum, men fått ett snöpligt lut i det visserligen några hundratal menniskor, åde husvilla och andra, infunnit sig på utsatt tid ch ställe, hvaremot annonsören ej lät sig afhöra. fter några timmars fåfäng väntan ätskildes de så värdigt narrade under åtskilliga yttringar af missöje.

20 oktober 1873, sida 2

Thumbnail