Danska Folketinget. Ministörens i tisdags inom tinget upplästa och af telegram till grunddragen återgifoa förklaring löd i sin helhet sålunda: Denna förhandling (om budgeten eller finanslagen) Öppnas under egendomliga förhällanden. Då för några dagar sedan 53 medlemmar af tinget inlemnade ett förslag till det beslut, som i går antogs (misstroendeadressen mot ministeren), så åtföljdes det af en skrifvelse till förmannen, hvari förslagaställarne förklara, att de tänka rösta emot finanslagförslagets öfvergång till andra behandlingen. Innan finanslagförslaget satts på dagordningen, har således utanför tinget dettas majoritet fattat ett beslut, genom hvilket man inbördes förbinder sig att neka finanslagens grundlagsenliga behandling. Att detta utom tinget fattade beslut skall inom tinget bli godkändt, kan väl förnuftigtvis icke betviflas; ministeren måste anse det för gifvet, att tinget nu skall, efter att i öfverensstämmelse med de 53:s förslag hafva äterupptagit de i adressen af d. 31 mars innehållna åästäenden, oafsedt den tillbakavisning som innehåles i det kongl. tillkännagifvandet af d. 4 derpå följande april, med anslutning till de 53:s förklaring gå så långt, att det till och med skall neka diskussionen om de anspråk, som nu måste ställas på ledningen af en ordnad statsbnshållning. Dermed ställer denna majoritet sig sjelf utanför förbandlingen; men det åligger mig att uttala ministörens uppfattning af den härigenom uppkomna ställningen. Det faller af sig sjelf, att ministeren genast underrättat H. M:t konungen om det handlingssätt, som de 53 medlemmarne valt. Vi hemstälde allerunderdånigst till H. M:t, huruvida allerhögstdensamme skulle finna sig föranledd att under dessa förhållanden välja nya rådgifvare. Till en sådan hemställan måste vi känna oss förpligtigade. Det tillkommer i ett sådant fall först och främst konungen att döma öfver vårt handlingssätt, och vi måste naturligtvis tro, att andra kunna vara i besittning af egenskaper och krafter, hvilka sätta dem i stånd att bättre utföra det uppdrag, som varit oss anförtrodt. Sårskilt måste vi känna oss uppmanade till denna hemställan, emedan hufvuduppgiften varit och är att värna om H. M:t konungens i grundlagen tillförsäkrade rätt att fritt välja de män, hvilka på de i författningen gifna institutioners grundval skola arbeta för landets, för hela det samlade folkets lugna, framåtskridande utveckling, med billigt och rättvist afseende fästadt vid alla berättigade andliga och materiela intressen. Till att arbeta på denna uppgitts lösning skulle konungen — derom anse vi oss öfvertygade — om H. M:t så önskade, kunna finna män, hvilka i denna hufvudfråga dela våra grundsatser och derför icke skulle svika, om konungen kallade em. H. M:t behagade emellertid, nu liksom för ett balft år sedan, icke hörsamma denna vår allerunderdånigaste framställning, utan ålade oss att fullfölja vår sak. Vi lyda alltså detta konungens bud, beredda att vid första vink träda tillbaka, då konunfn möjligen tror sig kunna finna kraftigare och ttre bi d hos andra män, men icke mindre beredda att, så länge konungens förtroende bjuder oss att qvärblifva på våra platser, upptylla vår pligt. Och likasom äro fast beslutna att göra hvad på oss ankommer för att häfda det konstitutionela konungadomet, sådant det grundl i Danmarks författning, och att upprätthålla vilkoren för en fruktbringande samverkan mellan de olika från folket utgångna representativa institutionerna, så hysa vi ock en säkra förtröstan, att denna uppgift skall bli löst på ett lyckligt sätt, om vi i sträfvandet härför finna nödigt bistånd hos alla dem, hvilka med oss erkänna, att det här gäller värnandet af grundvalen för vårt politiska lif och hela vår samhällsordning. Att vi under dessa omständigheter måste tillråda H. M:t att upplösa tinget, om detta, i enlighet med det redan utänför tinget af de 53 medlemmare fattade beslutet, delkatt utera sinanslagforslaget, det följer af sig sjelf. Quistorpsbankens i Berlin kreditorer voro d. 14 d:s samlade till ett antal af 100 personer, hvilka beviljade ett uppskof med bankruttförklaringen till 1874. Man tror, att en liqvidationskomit af 8 personer kommer att tillsättas. Tichbornes-processen har fått ännu ett nytt uppslag. Som bekant söka det Tichborneeska arfvets innehafvare att få pretondenten öfverbevisad som en falsk Tichborne, egentligen hetande Arthur Orton. Men nu har helt plötsligt en groft bygd karl uppträdt i London, hvilken ger sig ut för att vara just Arthur Orton; och har han redan anmält sig hos den föregifne Tichbornes advokat. Han tyckes vara väl försedd med penningar och påstår, att han uppehållit sig i obebodda trakter af Australien, der han af en händelse i en tidning sett sitt namn inveckladt i affären Tichborne, hvarför han genast beslutat återvända till England. Några innevånare i Wappings vilja i nykomlingen redan ha igenkänt den verklige Arthur Orton.