gen är deras aftonhvila. Ack! hur långa artiklar jag skulle skrifva, om jag dermed kunde utskrifva en eller annan svensk arbetare srån krogen. Men åter till mina fransmän och deras lif på gatan! Jag nämnde butikfönster. Det är verkligen roligt att se den franska nyfikenheten. Man talar om lättheten i Stockholm att kunna åstadkomma en folksamling genom att ställa sig vid ett butikfönster och ihärdigt betrakta ett föremål, men det är ett intet mot den lätthet med hvilken jag under mina ensliga aftonpromenader i ett ögonblick samlat hopar omkring mig endast genom att titta på ett litet fotografikort eller en portemonnaie. Den förste som kommer har till uppgift att ta reda på hvad jag tittar på, den andre hvad vi båda titta på o. s. v. Det är naturligtvis isynnerhet framför de vackra och väl upplysta butikerna som sådana små tidsfördrif lättast anordnas. En gång försökte jag till och med framför ett mindre väl upplyst fönster der det endast fanns mineralvatten i vanliga gröna buteljer — jag fixerade länge en butelj som var litet större än de andra —, men det gick inte, och jag fann således, att det gifves en gräns. Fransmännen äro fransmän äfven i sina butikfönster. Den sammanställning sida vid sida af katolsk formhelighet och moralisk slapphet, hvilken man nästan kan säga vara ett utmärkande drag hos de katolska folken och på samma gång deras olycka — och som man i Frankrike möter under så många skilda formen och förhållanden, -den återfinner man äfven i vissa butikfönster. Midt ibland lätteinniga sotografiporträttor af dansöser och damer af demi-monde, ser man nästan alltid här och der instucken en madonnabild och midt ibland taflor föreställande de vildaste cancandanser i Jardin Mabille ser man — Kristi kamp i örtagården eller Kristus instiftande nattvarden. Dessa religiösa bilders uppgift tyckes vara att försona vederstyggligheten at de öfriga taflorna, och att liksom skänka dem aflat tör alla de synder de begå. Detta är ohyggligt men det är karakteristiskt och väcka helsosamma betraktelser hos en — protestant. Så länge katolska presterskapet fortfar att i templet ge skådespel i stället för gudstjenst, sysselsätta ögat i stället för själen, läpparne i stället för hjertat, så länge de i koret hufvudsakligen undfägna den åskådande församlingen med kroppsrörelser, såsom marscher, kontramarscher, gåsmarscher, bugningar, nigningar, svängningar etc. etc., alltsammans insvept i ett töcken af latin och rökelse — så länge skall man icke blott ha sådana butikfönster som de nämnda, nej så länge skall man sida vid sida af den strängaste katolicism äfven ha den. hänsynslösaste radikalism och atheism. Men jag är trött, och så är du. Jag skall nu företaga mig något roligare. Jag skall packa för hemresan. Det skall gå som en dans och under sång; och den sång jag nu kommer att gnola på blir utan tvitvel Du gamla, du friska, du sjellhöga Nord. . Pelle. :3:3:nn33n EEE