Från Utlandet. Otåligt afvakta monarkisterna i Frankrike ugången af deras sist afskickade deputations ramställningar hos grefven af Chambord, hvilken utgång väl i dag eller morgon blir för lem känd och, om grefven böjer sig för de nttalade fordringarne, delgifven allmänheten inom veckans utgång. Deras ovisshet i afseande på grefvens slutliga afgörande har stärkt republikanernas enhetssträfvanden, och de synas draga till sig allt flere af de hittills opålitlige, obeslutsamme, hvilka monarkisterna måste vinna för att kunna vara säkra om maoritet inom nationalförsamlingen. Denna värfning är naturligtvis det, hvarom det förnämsta intresset för ögonblicket vänder sig; den utgör en lifsfråga för konungadömet eller för republiken, och hela den förbittrade och hårdnackade kamp, som nu under Thiers ledning börjats mot konungadömet, går naturligtvis ut på. att så mycket som möjligt minska den monarkiska majoriteten. Nationalförsamlingen utgöres formelt af 730 medlemmar. Till besluts fattande i en författningsfråga erfordras bälften af medlemmarnes antal — 1, alltså inalles 366 röster. Det kan anses tör afgjordt, att 350 medlemmar redan äro bundna, troligen skriftligt, att antaga förslaget om konungadömets återupprättande. Flere skola väl svårligen vinnas före diskussionen. Hela Thiers taktik går nu ut på att under tiden genom sitt personliga inflytande vinna så många röster, att han i eista stund kan föreslå sina anbängare att afhålla sig från att rösta, för att möjliggöra ett giltigt votum. Det i Bordeaux antagna reglementet består ännu, fastän nationalförsamlingen sedan dess förlorat medlemmarne från Elsas-Lothringen; dessutom äro en del platser vakanta genom dödsfall, och några deputerade skola väl vara borta. Som sagdt, det erfordras aldra minst 366 röster lör att utropa monarkien, och eftersom Tu erah helt säkert kan obetingadt förfoga öfver 300 röster för republiken, är det förklarligt, att en man med hans lynne och äregirighet icke uppgifver hoppet om att förhindra mouarkien, under hvilken han helt säkert icke skall komma att spela första rollen. I hvarje fall skall ban kämpa, och striden skall blifva hård. Derför hålla de konungske äfven sina planer och underhandlingar så hemliga som möjligt. En upprörd och pinsam situation väntas före och under nationalsörsamlingens första sammanträden. Börelsen är redan nu på alla håll allmän. Låon Say och Casimir Pårier, venstra centerns, de egentlige obeslutsammes lodare, ha haft en långvarig öfvorläggning med Thiers och med den utgång, att detta parti eller rättare denna fraktion nu äfven ställer sig under honom, så att