ika skäl som nu at trånkstyrelsen, samt nog VvactRtes af och till än ytterligare men för staten, svårligen kunde förnekas öfriga tjenstemän, hvilkas medels redovisning granskades i öfverrevisionsdepartementet. K. M:t fann på grund af dessa skäl trafikstyrelsens framställning ej till någon åtgärd föranleda. Nytt jernvägsförslag. I Blekinge Läns Landsting har Kapten Palander väck motion om anslag af 7,000 Rdr för undersökning af sträckningen för smaleller bredspårig jernväg från Sölvesborgsjernbanan till Karlskrona: Wexiö jernväg, samt att Landstinget måtte utse fem ombud för att vidtaga förberedande åtgärder. Motionen förordades af tingets ordförande landshöfdingen grefve Wachtmeister, hvilken jemte hrr Palander, auditör Lindahl, borgmästare Lothigius och possessionaten Charpentier invaldes i förberedande komiten. Nöd och förtviflan. Från Malmö omtalas i Sn.-P:n följande sorgliga händelse: I onsdags vid middagstiden observerade tvenne arbetare, som tagit plats på en bänk å gamla kyrkogården, att en äldre man gick ned till kanalkanten, lade af sig rock och hatt och kastade sig i vattnet. Sedan kyrkogårdsvaktmästaren tillkommit lyckades man få den drunknande lefvande upp på det torra. För en af stadens embetsmän, som äfven vid tillfället befann sig på kyrkogården, tillstod den olycklige mannen, att hans afsigt varit att beröfva sig lifvet. Han hade en gång sett bättre dagar men råkat i fattigdom och håde de sista dagarne förgäfves hos flere af sina bekanta försökt få låna 50 rdr, utan hvilka han ej kunde omsätta ett lån och hotades af verklig nöd. Bragt till förtviflan hade han tagit detta steg, ej betänkande att om hans uppsåt lyckats, han skulle hafva bragt sin talrika familj i ännu större elände. Sedan ofvannämnde herre sökt trösta den olycklige och lofvat att hjelpa honom, återfördes han till sitt hem i en af stadens utkanter. kJerusalems skomakare, I tidningen Karlsbamn för sistl. onsdag läses följande fast otroliga notis: För omkring 14 dagar sedan intogs på Gustafsborgs lasarett en svagsint yngling, skomakeriarbetaren Håkan Persson, som är född i Hellaryd socken och har varit i lära bos skomakaremästare Degerlund här i staden. Sedan han börjat visa sig besynnerlig emellanåt kom han till pastor Ahlbergs skola å Ahlsborg i Småland. Här fick han den fixa iden att vilja vandra till Jerusalem och en vacker dag var han rymd från Ahlsborg. Han stälde kosan norrut, tills han kom norr om Bottniska viken, hvarefter han genomvandrade Finland och anlände till Petersburg frar underrättelse från svenske konsuln derstädes). rån Petersburg fortsatte han vandringen söderut till Palestina. Huruvida han besökte Jerusalem är oss icke bekant, men sent omsider anlände han till Egypten, och i Alexandria — om vi icke misstaga oss — blef han af svenske konsuln tillvaratagen och Bjöledes befordrad hemåt via England. Till Göteborg kom han i våras. Der grep han åter till vandringsstafven och anlände hit i början på sommaren. Han har sedan fått det vedernamn, som ofvanstående rubrik angifver. Som hans sinnesförvirring alltmera tilltog, blef han d. 22 sept. intagen å Gustafsborgs lasarett. I går natt greps han åter af sin vandringsJust och sedan alla å lasarettet somnat, öppnade han ett fönster och hoppade ut, hvarefter han begaf sig på väg mot Asarum till. I sin hvita sjukhusdrägt såg han helt spöklik ut, och i ett hus, der han midt i natten inträdde, väckte han icke så liten förskräckelse. Emellertid blef han återförd till lasarettet. Den stackars ynglingen lärer icke lefva länge, efter han nekar att förtära tillräcklig föda. I Norge skall som bekant tillsättas ett nytt statsråd, enl. storthingets beslut. Morgenbladet innehåller en sannolikt officiös uppsats, hvari framhålles önskligheten af att denna nya befattning kommer att få ett särskilt departement, omfattande allmänna arbeten. Henrik Ibsens nya verk Koiser og Galilzer skall samtidigt utkomma i alla de tre skandinaviska landen, fredagen d. 17 okt. Bokens utgifvande har fördröjts på grund af ingångna oväntad talrika reqvisitioner. Från Danmark når oss den särdeles vigtiga underrättelsen, att den förenade venstern inom folketinget nu gjort allvar af sin hotelse mot regeringen. Talmannen Krabbe har neml. uppläst en af 53 namn undertecknad skrifvelse, hvari förklaras att man vill neka finanslagens öfvergång till andra behandlingen. Detta är så godt som en skattevägran, och då de 53 namnen representera ett tillräckligt antal för att utgöra majoritet inom thinget, synes det som om den tvekan nu upphört hos en del af partiets medlemmar, hvilken vid förra riksdagen ännu i sista ögonblicket förebyggde en sådan beklagansvärd utgång. Samtidigt har ett lagförslag väckts, enligt hvilket ministören öppet uppmanas att afgå, såframt den ej vill uppgifva sin förut intagna hållning, hvilket den naturligtvis icke kan. v. Hvad skall danske konungen nu göra? Ea utväg är att upplösa thinget och utskrifva nya val, ty man kan ju ej i längden regera ntan budget; men innebära de nya valen någen utsigt till att få folketingets fysiognomi sörändrad? Skola do icke tvärtom ytterligare stärka bondepartiet? Gifver deremot konungen vika, afskedar sina för partiet misshagliga ministrar och inkallar nya, så är fältet öppet för en vådlig partistyrelse. I sanning, den ställningen är brydsam, och Berl. Tid:s förut uttalade farhågor tyckas ha gått i sullbordan. Regeringens finansförslag vill bl. a., att danska postoch telegrafverken skola sammanslås under en ledning tillsamman med jernvägsväsendet, och att styrelsen för samtlige hit hörande angelägenheter skall lyda under inrikesministeriet. För den deputation af slesvigare, som i måndags bevistade astäckningen af Frederik VII:s staty, var häromdagen anordnad en festmåltid, vid hvilken red. Ploug i ett skåltal sade, att han alltid varit emot en delning af Slesvig. Ahlmannn från Als betonade gentemot honom den nuvarande språkgränsens och apråkskilnadens politiska vigt; hvartill Ploug ynttrade, att han ingalunda misskände densam