tare, och att deras antal, som nu motionera sig på — biljarderna och der öda bort pengar och tid, skall minskas, äfvensom att bland de äldre många skola finna sig väl af att företaga en promenad till häst, innan deras dagliga sysselsättning vid skrifbordet börjar. Genom landshöfding Gyllenrams utnämning till landshöfding i Karlstads län har Gotland kunnat förses med en särskild militärbefälhafvare, hvartill öfverste v. Vegesach blifvit förordnad. På riksdagen kommer det nu att bero, huruvida en ordinarie militärbefälhafvare på Gotland anses behöflig och bör med tillräcklig lön förses. Det torde dock icke blifva så lätt, som gotlänningarne föreställa sig, att förse dem med en ny höfdiog, som behagar dem, ty i regeln betraktas alla, hvilka flytta till ön såsom främlingaroch behandlas afvogt. Mot landshöfd. Gyllenram anmärktes nyligen, att han -icke ådagalagt någon fömåga att främja åkerbruk eller industri i ett litet län (Gotland). Men huru han skulle kunnat det just der, är en svårlöst gåta. Gotland är så bördigt, att allmogen icke behöfver nedlägga mycket arbete på sitt jordbruk, och gör det ej heller. Resultaten af de bättre skötta jordbruken på ön vill ej allmogen göra sig till godo; makligheten är öfvervägande, och trots alla föreställningar har ännu icke mer än en relativt ringa del af ön undergått laga skifte, första vilkoret för ett bättre jordbruk. Den bördigaste jorden på ön är vattensjuk. För 11 år sedan föreslog länsstyrelsen, att en allmän afdikningsplan skulle uppgöras. Landstinget förkastade detta förslag i anseende till befarad vattenbrist, om den ifrågasatta afdikningen verkställdes! Skall väl den nye höfdingen förmå att besegra den gotländska allmogens obenägenhet för allt som rubbar de gamla vanorna? Troligen icke — och sannolikt just derföre blir det svårt att påträffa någoe, som vill bli landshöfding der. Göran. . rr