Ur ett bref från Amerika. En af våra landsmän, som nu i tvenne år varit bosatt i gulddistrikterna i Colorado, skrifver om sig sjelt och dervarande förhållanden bland annat följande: Jag lemnade Mississippi i maj 1871, sedan jag tillfrisknat från en svår tyfus, hvilken sjukdom då härjade svårast i den trakten. Efter en tur genom Tennessee, Kentucky och Mi:soari fick jag i S:t Louis höra mycket talas om de rika upptäckterna af guld och silfver i Colorado och detta lands gynnsamma klimatiska förbållanden och beslöt då att resa dit. Efter icke mindre än tio dagars jernvägsresa anlände jag till staden Denver eller som den af innevånarne kallas The queen of the plaias (Prairiernas drottning). Under sex dagar af resan kunde vi ej upptäcka ett träd eller en buske eller något bus utom de tre små stationerna, som äro nödvändiga förrådskammare för änghästens kol och vatten. Vi hade rikt tillfälle att taga i betraktande stora hjordar af bufflar och antiloper. De förra sökte löpa i kapp med lokomotivet, och ånghpipan hvisslade nästan cupphörligt för att skrämma dem från spåret. Ej sällan inträffa här svåra olyckor genom dessa vilda bestars drumlighet, och ännu flera skulle inträffa, om jernvägskompaniet ej iakttoge den försigtigheten att ej låta några tåg gå om nätterna. Denver är en liten stad, belägen vid foten af Klippbergen vid södra Plattefloden. Den är en af de vackraste småstäder jag sett i Amerika. Den anlades 1859, då de rika guldgrufvorna vid Pikes Peak upptäcktes af mormoner på resa till Utah. Staden räknar nu öfver 15,000 innevånare och är ett bevis på, hur hastigt städer växa här i landet. Jag erhöll nu här en god plats hos en apotekare, hos hvilken jag qvarstannade till februari, då underrättelserna om de nya upptäckterna af guld och silfver i södra Colorado satte nytt lif i alla menniskor i Denver och trakten deromkring. Man hade börjat anlägga en ny stad derstädes, och jag beslöt att försöka min lycka on my own hookJag ankom dit och byggde mig der ett litet hus. Jag sysselsatte mig i början med att analysera guldoch silfvermalmer åt grufarbetarne och håller nu på att, under medverkan af min förre principal i Denver, inreda ett eget litet apotek. Staden, hvars namn är Del Norte, är belägen vid Rio Grande del Norte på gränsen till New Mexico. Den är på alla sidor omgifven af höga berg — Klippbergen — hvilkas hjessor både sommar och vinter äro betäckta af snö. Underrättelserna från grufvorna hafva blifvit fullt bekräftade, och landet blir nog det rikaste minnesblad i Förenta Staterna. Spår af enbart guld finnes här i jorden nästan öfverallt rundtomkring, men hittills har man endast upptäckt några och tjugo platser, på hvilka det lönar sig att arbeta. Men deremot förekomma guldoch silfvermalmstreck ytterst talrikt, och omfattar hvarje anledning, hvarje större Ålid stundom mer än hundrade streck eller mindre -lid, hvilka på många ställen ligga af naturen uppbrutna på ytan. Tre stampoch Krossqvarnar hafva blifvit uppsatta i sommar, och flera komma ofördröjligen att uppsättas. Emigrationen är rushing in från alla trakter, och till nästa år kommer här att blifva ett lif och en rörelse, hvarom den, som ej sett det, ej kan göra sig någon föreställning. För kort tid sedan såldes här en Ålid kallad Little Giant för den lilla nätta summan af 150,000 dollars, omkring en half million rdr svenskt. Värdet af malm från denna grufva öfverstiger 2500 dollars pr ton om 2000 få; och emellertid upptäckas andra ungefär lika värderika grufvor snart sagdt dagligen. Befolkningen härstädes utgöres af nästan alla nationer, hvaribland ett icke obetydligt antal svenskar. Öfvervägande antalet utgöra dock för närvarande mexikanarne, som förut varit detta Jands herrar och då stått på någorlunda fredlig fot med indianerna. Jag har naturligtvis ett godt tillfälle att här lära spanska språket, och jag kan nu reda mig ganska bra med detsamma. Mexikanarne äro också ett ganska tillgängligt och gästfritt folk, men de äro alldeles icke pålitliga, och deras seder och bruk äro mycket afvikande trån hvad jag sett hos andra nationer. Naturligtvis få Yankees mest öfverhanden. De hafva äfven kommit på det klara, såsom de tro, med indianerna, sedan regeringen gjort en köpelörlikning, en Åtreatyr med dem rörande grufvorna. Då trakten omkring är mycket rik på stenrikets alster, har jag varit i tillfälle att samla en god del mineralier, petrifikater och dyrbarare stenarter, hvilka jag gerna önskade tillsända er, men kommunikationerna här ute i vestern äro så obeqväma och så osäkra, att jag torde böra spara härmed, till dess jag sjelf inom ett år eller par kan komma i tillfälle att göra en trip hem till gamla Sverige. Landet häromkring är äfven mycket naturskönt och särskildt ett riktigt paradis för jägare, ty bergen äro fulla af vildt. Elgar, bjortar, antiloper och stengetter äro det förnämsta villebrådet; sedan komma harar, vildgäss och änder samt mountain groupre, ett slags ripa, motsvararande sjellripan i Norge. Vilda kalkoner äro deremot ej så talrika här som en tusen engelska mil längre söder uti New Mexico. Af rofdjur äro björnar, vargar, cayoten, bäfvern, uttern, mården, badger (ett slags gräfsvin) och porcupine (piggsvin) talrika äfvensom ett slags råttor (chinchilla) som, ehuru emå, lemna ett dyrbart pelsverk. Dessutom finnes en oändlig mängd olika slags ekorrar och andra gnagare. I strömmen finnes flere slags fisk ; den förnämsta af alla sorterna är trout-, ett slags laxöring, som anses som den finaste i hela Amerika. Wel Norte, Conyos County, Colorado, den 28 aug. 1873).