Kaptenen på yachten uttalade sina lyckönskningar och bonämnde bruden för första gången vid hennes nya titel. Sjämännen passerade bugande förbi det lyckliga paret och lemnade kyrkan för att begifva sig till fartyget. Öboerna trängde sig derefter fram och omgåfvo bröllopsgruppen samt uttalade sina hjertliga lyckönskningar. De höllo alA af miss Bernice i prestgården till och med mera än de? höllo af den goda mrs Gwellen. : Bernice var yr, med glädtigt lynne, men hon var derjemte god och ömhjertad, och då sjukdom eller nöd kommit till någon hydda, hade äfven hon kommit, hjelpt och tröstat. Derföre älskade öboerna benne, såsom de älskade solskenet och sommaren. Klockan var tolf, då bröllopssällskapet återvände till prestgården. Här var en enkel frukost framdukad, och många af öboerna deltogo i den. En stund efter måltiden lemnades det nygifta paret allena med presten och hans hustru. Det var då, som lord Chetwynd först märkte det uttryck af nedslagenhet, som kommit på mr Gwellan. — Ni är bedröfvad, sir, märker jag, vid tanken på att ni så snart skall förlora Bernice, sade den unge lorden med vänligt deltugande. Jag ämnar ej skilja henne från er helt och hållet. Ifall ni stannar qvar på St. Kilda, skall jag föra Bernice till er nästa sommar. Men hvarföre skulle ni qvarstanna här, mr Gwellan? Ni har egnat de bästa åren af edert lif åt befolkningen på St. Kilda och borde verkligen njuta hvila på er ålderdom. — Jag skall dö i mitt arbete, svurale presten med