co A——dpssqvdDee — hela belöpte sig till 100 dussin. Så snart de voro resfärdiga, gingo de ombord å en ängare till Leith i Skotland, hvarifrån de gingo med bantåg till Glasgow. Der stannade de några dagar för att bese staden och dess ofantliga verkstäder, som förse hela verlden med ångbåtar. Efter en veckas uppehåll gingo de ombord å en af Anchorliens ångare, Caledonia, och anlände efter 11 dagars resa till Neworks hamn. Motgångarne börja. När ankaret gått, fingo dessa båda resande från sagornas land ombord på den skotska båten göra bekantskap med eden kalla verklighetea i form af Newyorks tulltjenstemän, hvilkas stränga anledsdrag och stora diamantbröstnålar i hög grad förvirrade våra skandinaver. Undersökningen af resgodset började genast och våra två vänners saker bestodo af en låda med 50 dussin handskar samt nattsäckar och hattfodral, i hvilka voro packade återstående 50 dussin. De förevisade sina räkningar öfver inköpet, behörigen påtecknade af amerikanska konsuln i Köpenhamn, och försökte ej på minsta vis att fördölja eller missleda tulltjenstemännen. Castle Gardens tullkammare. . Som det befanns, att de båda resande ej hade tillräckligt pengar för tullomkostnaderna, sändes alla deras saker till Castle Garden och de resande begåfvo sig till ett skandinaviskt hotell i Greenwich Street. Följande dag gingo de till Castle Garden och företedde sina godspoletter. Efter att ha betalt 50 dollars, fingo de alla sina saker utlemnade. De voro naturligtvis helt och hållet obekanta med Förenta Staternas tulltaxa och visste ej, huru mycket det kostade att införa dylikt gvus, samt betalade nämnda summa på god tro, genom den skandinaviske tolken i Castle Garden. De lade ej något hinder i vägen för sakernas fullständiga undersökning och lemnade inga falska uppgifter om deras innehåll. Ir Plate betalade nämnda 50 dollars, men erhöll ej något qvitto derå af tulltjenstemannen. Om deras följande förtretligheter berättar hr Karlberg: Mitt namn är Frans Gustaf Karlberg; jag bor i Fredrikshald i Norge, der jag varit anstäld vid polisen. I unga dagar tjenstgjorde jag som löjtnant vid ett jufanteriregemente i norska armen. Förliden maj gjorde jag och min vän Plate en resa till Köpenhamn, der vi uppköpte 100 dussin handskar, och kommo öfverens om att göra en liten färd till Amerika. Vi anlände hit d. 10 juli. När tulltjenstemännen kommo för att undersöka våra saker, företedde vi våra räkningar, behörigen påtecknade af amerikanske konsuln i Köpenhamn, så att vi kunna ej tilltalas för att hafva sökt undandölja något. Gods och packning lemnades till oss, när vi betalt 50 dollars, samt sändes till Holmens hotell vid Greenwich Street. Så snart vi kommiti besittning af våra handskar, skickade vi ut ombud, som förstodo engelska språket, för att sälja dem. Vi kunna ej sjeliva tala ett ord engelska. Polisens spårhundar. Den 16 juli, medan vi sutto inne på ett hotell, kom ett antal polismän in och arresterade oss på anklagelse, som jag tror, att hafva sålt stulet gods. Vi blefvo förda till Church Str:s polisvaktkontor och der, utan föda under 17 timmar, inspärrade i en cell, på befallning af vakthafvande kapten Ferris. Det upplystes emellertid snart, att godset ej var stulet; men i stället för att lösgifva oss, öfverlemnades vi till statsmyndigheterna. Embetsmannen Davenport sände oss till Ludlow Streets fängelse, och der inspärrades vi som vanliga förbrytare i cellen n:r 41 från d. 17 juli till d. 4 aug., då vi utsläpptes på vår egen försäkran om inställelse inför domstol, när vi blefve kallade för målets vidare handläggning, som jag förmodar kommer att bli någon dag, så aflägsen som möjligt. Polisen gjorde ett mycket stort misstag genom att arrestera oss, och för att öfverskyla sitt fel, öfverlemnade den oss till tullförvaltningen. Karlbergs advokat. I går afton uppvaktade ett af våra biträden hr Karlbergs advokat hr Reymert, som omtalade, att en skrifvelse blifvit insänd till finansministern, med begäran, att de omtvistade handskarne, som ligga under beslag i tullkammaren, måtte få utlemnas till egarne. Han var öfvertygad om, att de anklagade ej gjort något försök att muta tulltjenstemännen i Castle Garden, och att deras arrestering var helt och hållet en orättvis åtgärd, samt att det ej var mer än enkel rättvisa, att återställa deras gods och låta dem återvända till sina familjer, som ådragits sorg och bedröfvelse. Hr Karlberg bor i Newyork, men hr Plate har rest till Troy för att helsa på en gammal vän, som är anstäld i amerikanska hären.