Prof. Ribbing ansåg fullständiga diskussionsprotokoller böra uppsättas; de skulle blifva lika upplysande aktstycken som kamrarnes protokoller, äfven om de förra icke trycktes, enär de i alla fall förvarades till framtida forskares begagnande. Hr v. Geijers förslag ansåg tal. olämpligt. Sådana sammandrag skall blifva ytterst svårt att åstadkomma, och sannolikt skulle de snart få mycken likhet med tidningarnes riksdagsreferater, hvilka isynnerhet, när riksdagen någon tid fortgått och närmade sig slutet, vanligen blefvo mycket magra, äfven då förhandlingarne icke voro det. Då antagas borde, att hvarje ledamot uttalade hvad han tänkte och menade hvad han sade, så ansåg tal., att ingen skulle finna det oangenämt att se sina anföranden fullständigt återgifna. Beslutet blef, utan votering, att fullständigt diskussionsprotokoll skulle föras. Att de framdeles blifva tryckta, torde anses som temligen gifvet. Förmodligen skall anslag till tryckniogskostnaden beviljas af riksdagen; men att det skulle vägras är väl otänkbart, enär det annars måste betraktas som en atvoghet mot en institution, hvars förhandlingar obestridligen äro af lika stort intresse som riksdagens. Då första allmänna kyrkomötet sammanträdde här för fem år sedan fogade händelserna så, att mötets medlemmar icke kommo i tillfälle att uppvakta konung Carl XV, icke eng vid mötets afslutande, ehuru en uppvaktning då endast berodde på konungen sjelf. Nu deremot var det gifvet att inga hinder från konungens sida skulle möta att mottaga mötets uppvaktning, hvilken också egde rum i går. : I de i går förmiddag förrättade utskottsvalen deltogo icke mötets samtlige ledamöter ; men någon egentlig minoritet befanns icke vid valförrättningarne. De flesta valsedlarne upptogo samma namn, och nästan alla som insattes i utskotten eller utsågos till suppleanter orhöllo mer än 45 röster. Det var således icke i valurnan och i form af valsedlar, som randarne skulle sammandrabba. Att sådana sammandrabbningar icke skola uteblifva, torde med visshet kunna antagas, då obestridligt är att de tre stora partier inom svenska församlingen, hvilka kunna benämnas det högkyrkliga, det pietistiska och det liberala, befinnas vara representerade inom mötet, och hvardera eger målsmän med stor parlamentarisk förmåga. Huru mycket af mötets diskussioner kommer den tidningsläsande allmänheten till del är svårt att förutsäga. Visst är att tidningsreferenterna, hvilkas styrka ej ligger åt det teologiska hållet, ha en mycket svår uppgift att lösa. Lyckligtvis är allmänheten lätt förnöjd.