God morgon, glada kulla! Du sjunger och är så munter i dag! Hvad ska jag annat göra? Jag har inte något ledsamt att tänka på, heller. Hvad har du i korgarne? frågade hertigen. Bara brö, vet ja, Det är inte bara, det. Låt mig se hvad det är för bröd! Kullan, som anade en kund, öppnade locken på sina korgar. Köp litet brö af mig också, är han snäll. Har du bakat det här brödet sjelf!, frågade hertigen leende. Tokstoll! Bakar jag brö jag! utropade kullan förtretad. Nå, hvem har bakat det, då? Karston, vat ja ! Jaså! Ja, jag känner honom porsonligen. Å, han? Det tror ja inte, menade kullan, tviflande. varför det? Nej då, det är en så stolt patron, så han är inte bekant med hvem som helst. Nå, hvad kallas det här rara brödet?, frågade hertigen skrattande. Hvad han gör sig dum! puttrade kullan afsides. Högt svarade hon: Det är ju ett kungsbrö, vet ja. Ah, det skall jag köpa. Tycker han om kungen, då? Det är för min hustrus räkning som jag köper det. Tycker ho om kungen då?