Att grefve Manderström var i eminent mening en framstående man, af Försynen rikt begåfvad, att han var stt fosterland varmt tllgitven, högsinnad och rättrådig, samt derjemte en sällspordt angenäm man med det ädlaete hjerta — allt detta skall nu ingen förneka, som kan och vill vara rättvis. Den som tilldelas utmärkelsen att intaga grefve Manderströms plats i Svenska Akademien, och i denna egenskap skall skildra sin föregångare, skall icke kunna klaga öfver att han saknar ett rikt ämne för sin bebandling. Göran.