I iimii 40e — — — — Rättegångsoch Poli-— Loliskez-äun:hH:tenh. Vårdsläås körning. Med äkaredrängen Oscar Andersson, som d. 6 d:s å allm. vägen i Majorna ötverkört skomakeriarbetaren Otto Liljegrens minderäriga son Carl Gustaf, så att denno skadats i venstra foten och benet, fortsattes i fredags :ansakning i poliskammaren. Andersson försakrade att hav kört i vanligt traf men icke observerat gossen törrän denne at en stöt mot kärran tallit och skadat sitt ben. De inkallade vittnena hade icke sett olyckshändelsen utan först varseblitvit det å vägen lig: gande barnet. Då gossen kostnadsfritt ännu värdas Å Allm. och Sahlgrenska sjukhuset och intet men jär vara för dess framtid, slapp Andersson gauska ivdrigt från affären med att för värdlös körning vikta 15 rdr, ersätta målsegaren för inställelsebe tvar med D rdr samt ett i målet afhördt viune. Ute i viften. Snickeriarbetaren Joh. Edv. Brunbeck, boende i Galgkrogarne, hade d. 12 d:s varit litet på vift inne i staden och temligen bastant törplagat sig. Då han sedermera ämnade sig hem tyckte han vägen vara särdeles läng och bes värlig att spatera till fots, hvarföre ban i allsköns ro kastade sig i en droska å Kungsporisplatsen med betallning vill kusken att köra honom till Galgkrogarne. Under vägen kom han dock till närmare besinning ötver sitt tilltag och beräknade att skjutsen skulle stå honom dyrt, hvarsöre han vid framkomsten helt behändigt sokte smyga sig ifrån hela affären. Detta lyckades dock föga, utan blef han i stället med en annan åkare förd till närmaste vaktkontor. Det lär icke vara första gången som munsjören på aylikt vis sökt på ett elegant sätt komma hemåkande irån staden. Brunbeck, som vid nyktert humör lår vara en ordentlig och arbetsam person, fick emellertia plikta för fylleri och derjemte ersätta åkarne deras sordran. Åk inte mera Brunbeck, varnade t. f. polismästaren honom då han skulle aflägsna sig ur sessionssalen. — Nej, jug ska gå, sa Brunbeck — och gick. Slagskämpar. Kkaredrängen Carl Magnusson och bleckslageriarbetaren Johan Larsson tog sig d. 10 d:s på e m. det orädet töre att med slag och sparkningar öfverfalla arbetskarlen Olof Christensson. junligt ett vittnes utsago hade Larsson sparkat och förfördelat Christensson då Magnusson kommit till stäljet. Vittnet hade då bedt honom atstyra bråket, hvilket denne sade sig skola göra, men istället smög Magnusson sig lomskt tram och titldetade med en sten Christensson ett slag vid tinningen att blodvite följde. Vid ransakningen sökte de tilltalade en stund svän ga sig ifrån saken, men erkände slutligen förseelsen, hvarvid Magnusson dock förklarade sig icke begag nat sig af någon sten. För slag och sparkningar samt förargelsevackande beteende dömde poliskamsmaren nu Magnusson att plikta 25 rdr och Larsson 15 rdr, samt ersätta i målet hörda vittnen. Arbetskarlen Conrad Audersson råkade d. 19 des i krakel med säckbäraren Lars Jacobson Svahy. hvilken han under hettan til delade ett slag med eu butelj öfver högra ögat att ett större sår och blänader uppstodo. Svaln såg mycket illa tilltygad ut vid törhöret. Detta nöje kostade Audersson tillsammans 30 rdr, honom til straff och andra till varnagel. En dyr torsvare. YTvenne stufveriarbetare hade d. 21 d:s kommit osams med hvaraun. Detta är just icke ovanligt, men den ene, Forsberg, bade icke otredat Olof Börjesson, den andre. Hur det var så råkades de på Brogatan och der torfvade Börjesson till Forsberg. Polisen blandade 8g i leken och båda blefvo uppkallade till poliskammaren. De voro då båda förlikta, men åklagaren yrkade ansvar på Börjesson, hvilken dömdes till 20 rurs böter eller 4 dygns fångelse vid vatten och bröd. -Kan det inte prutas till tre, geumälde Bärjesson. Nåi. jag räknade det till syra, blef svaret. Jag sår väl genast gå in dä! Nåja, kör tör det, tyckte Börjesson. kvyonist beteende. D. 25 d:s på e m. roglade ett par arbetskarlar, Emil Jönsson och August Andersson, fram allmänna vägen i Stigbergsliden. De nade tillbringat sin dag med att än hår och än ter taga sig nagot till basta och slutligen kommit i det predikament att de icke visste precist hvad de gjorde Utan:ör engport i grannskapet lekte vid deras pasrande några små barn med hvarandra. Detta uppväckte deras harm och utan någon orsak rusade de fram mot de skrämda barnen, som lika yra höns under högljudda skrik togo sin tillflykt in på gården. Ätven dit förioljdes de at de druckue sallarne. En öfverkonstapel. som bodde i gärden, jemte andra personer, rusade vid skriket ut, men arvetskarlarne ville icke med lock elier pock lemna ställer och uå konstapeln ville med våld söka aflöra dem, icke allenast oqvädade de honom utan satte de sig ätven till motvärn. Med tillkommen hjelp lYckades det emelertid att få orostittarne ut på vägen, men då de skulle aslöras till polisvakten, kom en äldre qvinna till platsen, som under gråt och jemmer påstod sig vara mor till Jönsson och ville ba honom med sig dig